RolandPM

Med anledning av Leif Thorssons sexhandel har justitiekanslern Göran Lambertz beslutat att inte väcka någon talan i Högsta domstolen och därmed inte heller skilja Thorsson från hans tjänst.

Troligen är det ett riktigt beslut. Ändå är det fel.

JK:s uppgift är att fatta ett beslut i enlighet med den skrivna lagen och rättspraxis. Han skulle ha väckt talan om det varit uppenbart att Thorsson inte längre kan sköta sitt jobb. Frågan är alltså: är detta uppenbart?

Ordet ‘uppenbart’ lämnar stort utrymme för tolkningar. JK måste luta sig mot rättspraxis som i sin tur ska formas av det allmänna rättsmedvetandet. Jag tror att JK gjort en riktig juridisk bedömning. Och jag befarar att praxis står hyfsat i samklang med det allmänna rättsmedvetandet. Svårigheten är att veta vilka attityder som döljer sig bland svenskarna bortom den offentliga debatten.

Vi som anser att Thorsson borde tvingas att sluta med omedelbar verkan ska i första hand inte kritisera JK för hans professionella beslut, utan för hans personliga uppfattning. I en intervju i Aktuellt gjorde han klart att han själv sympatiserar med sitt beslut. Dags, med andra ord, att övertyga JK i egenskap av privatperson - och på samma gång alla andra svenskar - att en domare i Högsta Domstolen som bryter mot lagen och uppträder i högsta grad moraliskt klandervärt inte bör få behålla sin position. På så vis kan en framtida JK komma att fatta ett motsatt och riktigt beslut i ett liknande ärende. Attityder och praxis kan ändras över tid till följd av opinionsarbete.

Saken äger relevans för debatten i USA om så kallade aktivistiska domare. I Sverige har det frynts på näsan mot högerns kritik av amerikanska domare som dömer snarare efter sin personliga uppfattning än efter lagens anda och det amerikanska rättsväsendets traditioner.

Det tycks mig att JK:s personliga uppfattning här bara råkar sammanfalla med det beslut han fattade. Jag hoppas att det är så.