RolandPM

Som vanligt är vinkeln på knivdådet i tunnelbanan i Stockholm igår att samhället har fallerat. De två män som hindrade ett värre blodbad ropade på hjälp, men såg vuxna män omkring sig som valde att bara titta på. I resten av Europa hade de riskerat åtal, i Sverige får de beröm av stats- och justitieministrarna för sin handfallenhet.

Vi läser ofta om hur makthavare i vårt land inte tar ansvar för sina handlingar, men det är en sjukdom som drabbat också stora delar av befolkningen.

Enligt BRÅ är drogmissbruk betydligt vanligare än psykisk sjukdom som utlösande faktor vid grova våldsbrott. Medan den psykiskt sjuke inte bör skuldbeläggas är saken betydligt mer komplicerad när det handlar om drogmissbruk. Vi kan välja bort drogmissbruk, vilket innebär att den som begår brott under påverkan inte på samma sätt kan befrias från ansvar.

För de psykiskt sjuka som drar omkring på våra gator kan man bara hoppas att den naiva och inhumana tidsanda som tvingat dem ut från sin relativa trygghet löper mot sitt slut.
Ett civiliserat samhälle institutionaliserar sina psykiskt sjuka.

I Foreign Policy skriver chefredaktören Moisés Naím om intressanta siffror från det amerikanska folkbokföringsinstitutet. En kort sammanfattning är att araber som bor i USA enligt de flesta viktiga parametrar klarar sig betydligt bättre än genomsnittsamerikanen.

Av detta kan man tänka sig åtminstone tre slutsatser.

• Araber i USA bereds goda möjligheter att leva goda liv och utsätts alltså inte för betungande diskriminering.

• Araber i arabländer bereds dåliga möjligheter att leva goda liv på grund av odemokratiska styrelseskick och låsta ekonomier.

• Den arabiska kulturen — äldre och mer seglivad än de tillfälliga politiska system som förtrycker arabländerna — bär någon slags likhet med det Max Weber beskrev som den protestantiska arbetsmoralen.

Norra Västerbotten analyserar i en ledare det ökande samhällsvåldet:

Det är sant – bekräftat av hans fru och dotter – att rocklegenden Elvis Presley (1935–1977) tog fram pistolen och sköt sönder TV:n när någon framträdde som han inte gillade. Drastiskt, excentriskt och odrägligt — javisst. Men definitivt bättre att kanalisera en hastigt uppflammande ilska eller en frustration på det sättet, än att ge sig ut och skjuta människan på riktigt.

Elvis Presley hade råd att bete sig på detta knäppa sätt. Hans beteende kan dock inte försvaras. Och även om det inte är just hans udda rikemansreaktioner som ligger till grund för dagens reaktioner, så är de i grunden identiska.

Fråga kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) i Malmö.

Vad mer behöver sägas?

Ordföranden för kvinnojourorganisationen Roks, Irene von Wachenfeldt, har fått på pälsen för sina tokiga uttalanden om män. Rätt så. Men på något bakvänt sätt måste jag försvara en av hennes ståndpunkter: att män som slår kvinnor inte bör få hjälp och vård.

Vi har lagar. Misshandel är ett brott. Döm dem i domstolar och ge dem straffen de förtjänar.

I en ledare ger Hallands Nyheter uttryck för en attityd jag inte kan dela:

…inställningen att män som slår kvinnor inte skall ha behandling eftersom det skulle flytta fokus från kampen mot den rådande könsmaktsordningen är så orimlig att den diskvalificerar Wachenfeldt från all seriös debatt om hur jämställdhet mellan könen skall nås.

…Om våldet skall brytas är det också nödvändigt att erbjuda misshandlande män något mer än straff för brottet, de måste också ha behandling och hjälp för att bryta sitt beteende.

Det finns en ordning som säger att sjuka personer som begår brottsliga handlingar ska vårdas. Att slå sin fru är inte med automatik en intäkt för psykisk sjukdom. Anser rätten det motiverat att den dömde ska genomgå en sinnesundersökning må det vara hänt, men de allra flesta män som misshandlar kvinnor är friska enligt alla kriterier. Straffa männen. Skydda och hjälp kvinnorna.

Bob Dylan fyller 64 idag.

Ilmar Reepalu, kommunalråd i Malmö, fick sin lägenhet beskjuten häromdagen. I dagens Sydsvenskan skyller han på mediernas bild av honom som person.
Hans kommentar står i ett intressant förhållande till den debatt PJ Anders Linder et al initierat i SvD, om de svenska mediernas frihet att ta ut svängarna.
Det kan ligga något i det Reepalu säger samtidigt som PJ Anders Linder et al kan ha rätt på viktiga punkter. Men det finns ett spänningsförhållande mellan de båda.

Enligt en artikel in Sydsvenskan provocerades företrädaren för Riksorganisationerna för kvinnojourer till att kalla män för djur:

I ett pressmeddelande hävdar organisationen att de laddade orden provocerades fram av SVT-reportern Evin Rubar under intervjun. Enligt Roks använde hon sig av en uttröttningsmetod för att få Ireen von Wachenfeldt upprörd.

Är det bara jag som får bilden av en Monte Python-sketch i medvetandet?

Ingenjörsvetenskapsakademien och statens näringspolitiska myndighet, Nutek, har dragit igång ett projekt — Framtidens Näringsliv under ledning av Carl Bennet — som ska gynna Sverige som industrination.

Det är jättebra. Nu behöver vi bara en ny kommitté och ytterligare en utredning så är saken biff.

Något överraskande når Daniel Sandström fram till en tänkvärd slutsats i en artikel om kvällstidningskulturen:

Detta erkännande om släktskapet med fiktionsverken skrämmer mig betydligt mer än kvällstidningarnas “sexualisering”, därför att det hotar själva fundamentet för vad all journalistik bör handla om. Med en sådan utveckling finns det risk för att kvällstidningen överlever som kommersiell produkt, men dör ändå.

Dock, för den som läser Daniels hela artikel: han har en poäng, men missförstår PM Nilsson.

Rubrik i Sydsvenskan (ej online):

“Föräldrar kräver pedagoger i kampen mot drogproblem”

Och barnen kräver föräldrar.

I SVT:s dokumentär Könskriget - om kvinnojourerna - har fanatismen och intoleransen inom rörelsen blottlagts.

Gudrun Schyman invänder i Metro mot metoden bakom reportaget:

Jag vet att flera av dem som intervjuats har blivit det under falska förespeglingar, och det är inget bra sätt. En granskning ska ske med öppenhet och där man också redovisar sitt syfte.

I Expressen är Margareta Winberg inne på samma linje i en debattartikel på Sidan 4:

Vad Gunilla sagt och inte sagt i en hiss när hon trodde att kameran var av är inte särskilt intressant.

Med andra ord, makthavares privata åsikter och uttryck behöver inte överensstämma med deras offentliga krumbukter: ett oblygt försvar för dubbelmoral inom makten.
Vad sade de båda hycklerskorna när moderata kommunpolitikers främlingsfientlighet avslöjades i förra valrörelsen — med dolda mikrofoner?

Intervju med Claes Stenmark av Hannah Sjöström i Metro, en av landets största dagstidningar:

Hur många av dina egna 3-rätters har lett till ligg?

— Fem, sex kanske. Jag har bara misslyckats en gång och då var jag för seriös.

Beträffande Alvin Goldmans föredrag i Lund i morgon har jag just fått veta att han begärt power point som tekniskt hjälpmedel för sin presentation.

Det har kommit ut en ny bok, South Park Conservatives. The Revolt Against Media Bias av Brian C Anderson.

South Park är en på cynism uppbyggd tecknad tv-serie. Att vara en South Park Conservative betyder att man tycker om South Park och ändå är konservativ. Eller att man är konservativ men inte förstockad, möjligen att man är konservativ men ändå kan umgås över för mycket sprit med konstnärer och journalister.

I en recension drar Ken Yarmosh slutsatsen att framgångsvågen inom mediavärlden för konservatismen (och bloggosfärer är ett kapitel i den historien) helt enkelt är en fråga om efterfråga. Så är det nog till viss del. Men om det är hela svaret måste man förklara eller bortförklara fenomenet ‘the silent majority’.

Själv tycker jag inte om South Park - dom är för elaka mot varandra och svär för mycket. Däremot är jag förtjust i Simpsons och fullt kapabel att dricka sprit med konstnärer och journalister. De allra flesta är nämligen mördande tradiga att umgås med och berusning brukar erbjudas som en snabb flyktväg. Bara då blir skämten roliga, förklaringarna begripliga.

Simpson conservative, kanske.

Som väntat tappade socialdemokraterna makten i Nordrhein-Westfalen.

Frågan är vad det betyder i ett större perspektiv.

Vi kan förvänta oss ett tidigarelagt val på nationsnivå - kommentarer från Schröder lovar det - och idag tyder det mesta på att socialdemokraterna förlorar också detta. Förbundskanslerns reaktion är rimlig, hans mandat har försvagats betydligt.

Tysklands ekonomiska framtid är skakig och inrikespolitiskt är det svårt att se hur någon regering ska kunna vända skutan på kort sikt. Däremot kan en konservativ regering i Tyskland göra underverk för relationen mellan USA och Europa. I sitt utrikespolitiska vinglande har den socialdemokratiske förbundskanslern gjort mest skada.

Krisen i Uzbekistan har fått mängder av europeiska Bush-kritiker att ifrågasätta USA:s trovärdighet i kampen för demokrati. Hur kan man samarbeta med Karimovs regim i kriget mot terrorismen, samtidigt som de mänskliga rättigheterna mer öppet än sedan Sovjettiden satts ur spel i Tasjkent?

Frågan är giltig. I kommande numret av Weekly Standard skriver chefredaktören Bill Kristol tillsammans med Stephen Schwartz att måttet är rågat:

…the character of the Karimov regime can no longer be ignored in deference to the strategic usefulness of Uzbekistan.

Häromdagen resonerade Financial Times på samma sätt i en ledare:

If Mr. Karimov survives the crisis with his authoritarian regime intact, undemocratic leaders everywhere will see that brutality pays.

Weekly Standard och president George W Bush drivs i hög grad av samma utrikespolitiska tänkesätt. Jag är övertygad om att president Bush kommer att fjärma sig från Karimov. Om inte stämmer det att hans trovärdighet kommer att skadas.

Aftonbladet:

“Gäng slog ned man med slägga”

Att de vågade ge sig på en man med slägga.

Expressen:

“Åttonde svensken på Mount Everests topp”

Borde han inte vara död sedan tusen år?

Hotell i landet väljer i ökande grad att inte erbjuda hårdporr vid sidan om barnprogram och Champions League. Det är en följd av hotellgästernas preferenser. På samma sätt får tidningsläsare de löpsedlar och bilder man önskar eller gör sig förtjänta av. Sveriges befolkning vacklar i sina moraliska attityder och det utnyttjar de kommersiella medierna. När folket slutar köpa upphör utbudet.

Göran Persson vill istället införa cencur. Utvecklingen på landets hotell kan innebära en lärdom för honom. Jag är inte kategorisk motståndare till den moraliska staten, tvärtom, men just när det gäller det fria ordet måste statsmakten vara mycket försiktig med inskränkningar.

Rubrik på ledande ledarskribents blogg:

“Sluta kalla oss f-tta”