RolandPM

I dagens Expressen skriver Andres Lokko på kultursidan (inte på nätet) om trenden att vara konservativ, eller höger, eller tycka om tweedkavajer. Jag förstår inte riktigt vilken skillnad Lokko gör mellan de tre.

Att det finns en skillnad är ju givet. Så sent som på 1960-talet fanns det vänstermänniskor i Sverige som klädde sig i tweed och utomlands existerar de fortfarande.

Man märker i varje fall en trend i kommentarerna: att kalla dragningen åt det konservativa för en ytlig modenyck.

På det viset blir den väl mindre hotfull. Och skiljer dessutom ut sig från den djupt intellektuella hållning som präglat det Erik Zsiga kallade “popvänstern”.

Jag tittade in på en av mina hjältars, PM Nilssons, blogg och ser att han också skriver om “högervågen”. Någon som heter “Peter” har sagt att den vågen handlar mer om livsstil än politik, vilket är exakt vad jag skriver i dagens ledare. Min poäng är dock att det också finns något mer och djupare.

“Peter” i fråga kan vara Peter Wennblad, som skrev fjantigt om övervakningskameror i fredagens Expressen

Roligt att se att PM utnämner Leo Lagercrantz, bäst-i-test, till högervågen.

Varje gång jag träffar PM eller Leo, var för sig, föreslår jag att det är dags att sluta på Expressen och dra i gång en konservativ politisk tidskrift med mig, eftersom båda egentligen hör bättre hemma på en sådan.

Och PM skrattar alltid och säger att nej, han är liberal, men Leo han är konservativ. Och Leo säger alltid nej med eftertryck, han är också liberal, men “PM han är egentligen konservativ”.

Jag har noterat flera intressanta kommentarer till inlägget om konservatismens hipphetsfaktor från i morse. Jag återkommer till dem med svar senare.

Sedan jag skrev ledaren Det är inne att vara konservativ (hopplös rubbe, mitt förslag), har påståendet gått som ett spöke genom bloggosfären, refererats till implicit på diverse håll och explicit i flera av de stora tidningarna.

Uppenbarligen rörde texten vid något.

I dag tar jag idén ytterligare ett varv på Svenskans ledarsida och försöker utveckla mitt resonemang.

Köp den, till exempel här.

Kvällspostens politiske redaktör, Peter Johannes Olsson, avslöjar Olle Svennings falska matematik i ett bloggstick.

Det allra värsta med Olle Svennings världsbild är att han försöker placera in Malmö FF i sitt eget politiska schema. Därefter kommer hans förakt för demokrati och på tredje plats kramandet av diktaturer.

I DN formulerar Anders Björnsson det självklara: Sverige borde kräva snabbt slut på kriget mot terrorn.

Men det är ju genialt! Ring Vita Huset. Ring Osama. Ring doktorn.

I dag avslöjar Aftonbladet president George W Bushs sanna natur: BUSH STRUNTADE I SCOUTER MED VÄRMESLAG

Medkännande konservativ? Visst.

Memri, ett institut som sammanställer opinioner och översätter artiklar, ledare, och så vidare, från arabvärlden, skriver om hur moderata muslimer diskuterar åtgärder för att komma tillrätta med terrorismen.

Samtidigt uttalar sig Irans nyvalde president, Mahmoud Ahmadi-Nejad, positivt om “martyrskapets konst” på tv.

Mellan dessa båda attityder inom den islamska världen syns en teologisk och idémässig strid nu ta sin början. Dess utgång är avgörande för terrorismens framtid och det är viktigt att väst stödjer de goda krafterna med alla tillbuds stående medel.

En flicka tvingas se på hur hennes mamma dränks. Därefter våldtas hon flera gånger av mördaren. Gärningsmannen döms till livstids fängelse och flickan får 610 000 kronor i skadestånd.

Peanuts, men vad ska man göra?

När domen sedan efter överklagande fastställs av Göta hovrätt bestämmer rätten sig av fullkomligt outgrundliga skäl att sänka skadeståndet med 100 000 kronor.

För det första är det dumt. Hovrätten hänvisar till ett mål från 1996, då en tioåring utsattes för frihetsberövande och våldtäkt. Men hur jämför man olika unika mål? Mot bakgrund av vilka kriterier bestäms att 14-åringen led 100 000 kronor mindre i förhållande till den första bedömningen?

För det andra är det känslolöst. Det finns ett symbolvärde i en sänkning av skadeståndet som är givet: ditt lidande går att mäta och andra har överskattat det. Alldeles oavsett relationen till prejudikat bör hovrätten av ren medmänsklighet låta skadeståndet stå kvar och acceptera en eventuell felskattning utan kommentarer.

Detta är självklart, då det handlar om en så liten skillnad i bedömning. Om det utsatta skadeståndet hade lämnat det rimligas domäner hade saken varit en annan, men så är givetvis inte fallet.

Jag har en spalt om IRA:s nedläggande av vapen i dagens SvD.

Inne i tidningen finns en kort artikel om USA:s roll i fredsprocessen. Det är tryggt att påstå att utan amerikanerna hade läget varit ett annat. Man noterar också att efter fem år med George W Bush som president nås den historiska uppgörelse som Bill Clinton inte nådde fram till.

Jag skrev i går om varför det är bra att USA reser i rymden. I en passage lovar jag att hemfärden kommer att gå bra, vilket framkallat nervositet på sina håll.

Jag börjar själv bli lite nervös, över astronauternas väl och ve mer än min över att min egen förutsägelse ska visa sig vara felaktig, dock.

När Text-TV refererade till IRA kallade man terroriströrelsen för “den katolska motståndsrörelsen”. Konstig etikett.

IRA har alltid givetvis saknat allt stöd från Vatikanen och är inte mer en motståndsrörelse än vad al-Qaida är.

Enligt säkra källor fick flera spelare med våld tvinga Patrik Andersson bort från Lolo Chankos skåp i MFF:s omklädningsrum, när det gick upp för den stolte mittbacken att Chanko lämnat klubben några dagar innan säsongens viktigaste match, för att på vinst och förlust provträna med AEK Athen.

Andersson ville bända upp dörren till skåpet och slänga ut innehållet på gatan. Något säger mig att Chanko inte kommer tillbaka till Malmö Stadion den närmaste tiden.

Patriks vrede är begriplig, det Chanko gjort är inte försvarbart - och dessutom synnerligen korkat. Så går det när man har dåliga rådgivare.

Matchen mot Haifa? Det läckte bakåt på ett oroväckande sätt. Två israeliska mål hade kunnat vara det dubbla. Släpper man in två mål på hemmaplan är man normalt körd, men å andra sidan, vinner man på hemmaplan brukar det kunna gå vägen.

Vi får se om två veckor. DIF förlorade i alla fall i allsvenskan och snart är Jari Litmanen spelklar. Himlen är lite ljusblåare i dag.

I Svenska Dagbladet meddelas att svenska forskare nått ett genombrott i stamcellsforskningen. Man har lyckats plocka stamceller från en vuxen hjärna och fått dessa att utvecklas till hjärnceller.

Under debatten om stamcellsforskning i USA, som följde på president Bushs beslut att som förste president ge federala pengar till forskning på embryonala stamceller, har main stream media hållit fast vid två påståenden.

Först, att om man tillåter att använda fler mänskliga embryon till forskning vinkar fantastiska resultat runt hörnet. Minns John Edwards, “om ni väljer John Kerry till er president kommer lama att resa sig ur sina rullstolar”.

Dessutom, den enda framkomliga vägen är via embryonala stamceller, att ersätta dessa med vuxenstamceller går inte.

Båda dessa påstående går att ifrågasätta — och ifrågasätts — på vetenskapliga grunder. De svenska forskarnas upptäckt är ytterligare bevis för att vuxenstamceller i flera sammanhang kan vara fullgoda ersättare för embryonala stamceller.

Det är lätt att förstå varför de som ser ett embryo som skyddsvärdigt säger nej till att använda dessa för forskning, som medel för andras ändamål. Att förstå dem som aktivt bortser från möjliga goda alternativ är svårare. Menar man att det har ett egenvärde att stamcellerna kommer från mänskliga embryon?

Enligt Svenskan har RFSL fått sina pengar från staten för att fortsätta driva sin telefonjour för brottsoffer, tidigare diskuterat på RolandPM. Socialminister Morgan Johansson ryckte ut med plånboken.

Det är ju trevligt för föreningen, men i grund och botten tror jag inte att det, för det första, är bra att staten ger pengar till en sådan konfrontationalistisk organisation och, för det andra, att en sådan konfrontationalistisk organisation i längden tjänar den sak man satt ut för att tjäna.

Det finns en ny sak att fördriva tiden med i Amerika för alla bloggare som inte tycker att de har tillräckligt att göra. Podcasting.

Jag har inte riktig koll på saken, men tror att man prenumerar på någons radioinslag, eventuellt beställer dem, via hemsidor. Sedan kommer det en ljudfil via kabel till dator eller iPod.

Det finns en del topplistor som mäter hur poppis olika program, låtar, band, och så vidare är. Svenska country ‘n punk-bandet Bombhappies ligger etta på två av Podsafe Music Networks 10-i-topplistor med sin låt Heidi: flest lyssningar och bäst betyg.

Kolla in länken rock ‘n roll på min sida till höger.

Joel, han som ser ut som en bror till både John Denver och John Lennon (i slutet av året i Los Angeles med David Bowie och Harry Nilson) hjälper mig med min blogg.

Min ledare om att konservatismen är inne (hopplös rubbe, mitt förslag) träffade uppenbarligen rätt. På något sätt. I går fortsatte Natalia Kazmierska den diskussionen i kolumnen JAG ÄR GUBBIGARE ÄN DU, LUDVIG.

Vilket inte stämmer.

Natalia skriver:

Jag har redan blivit utnämnd till företrädare för den nyreaktionära konservatismen i SvD.

Jag skrev så här:

Slutligen har det hänt något inom den svenska kulturen. När Linda Skugge faller ut mot äktenskapsbrytare, när Natalia Kazmierska utnämner Vatikanen till vår tids Woodstock och hyllar småborgerliga Annika på bekostnad av Pippi - då borde det gå kalla kårar längs ryggraden på vänsterliberaler inom alla partier. Det är i dag möjligt att vara konservativ, 28 år och cool i Stockholms innerstad. Att vara wild and crazy på After Darks premiärfester uppfattas som lika rock ´n roll som Gudrun Schyman på rejvparty. Kravlöshet är ute. Det är den yngre generationen som säger till sina föräldrar att klippa håret och skaffa ett riktigt jobb.

Jag vet inte om det kan kallas en utnämning till något nyreaktionärt. Ordning och reda på familjen är varken nytt eller reaktionärt.

Vad var det Lasse Strömstedts rollfigur sa i filmen G när han blev kallad nymoralist av en långhårig slyngel? “En sak ska du veta grabben, att min moral, den är jävligt gammal!”

Roligt. Ofrivillig humor är oemotståndlig.

Jag skriver åter om kampen mot terrorismen.

Jag kommer att frågas om mina åsikter i Studio 24 i kväll, i SVT 24. Sändningstider i tablån.

När det kom ett uttalande från nån orkesters agent att en spelning blivit inställd i Vatikanen på grund av att den heliga stolen var rädd att förnärma terroristerna begrep omedelbart vem som helst med rudimentär kännedom om påvens och Vatikanens attityd i frågan att det inte stämde.

Andra följde sin ryggmärgsreaktion och nitade Vatikanen av gammal vana. Exempelvis Dick Erixon, ofta omnämnd av mig i uppskattande ordalag.

Nu har Dick backat från sitt tidigare påstående. Troligen är han ensam i landet om att göra reträtt i frågan när det visar sig att sanningen var en annan.