RolandPM

En flicka tvingas se på hur hennes mamma dränks. Därefter våldtas hon flera gånger av mördaren. Gärningsmannen döms till livstids fängelse och flickan får 610 000 kronor i skadestånd.

Peanuts, men vad ska man göra?

När domen sedan efter överklagande fastställs av Göta hovrätt bestämmer rätten sig av fullkomligt outgrundliga skäl att sänka skadeståndet med 100 000 kronor.

För det första är det dumt. Hovrätten hänvisar till ett mål från 1996, då en tioåring utsattes för frihetsberövande och våldtäkt. Men hur jämför man olika unika mål? Mot bakgrund av vilka kriterier bestäms att 14-åringen led 100 000 kronor mindre i förhållande till den första bedömningen?

För det andra är det känslolöst. Det finns ett symbolvärde i en sänkning av skadeståndet som är givet: ditt lidande går att mäta och andra har överskattat det. Alldeles oavsett relationen till prejudikat bör hovrätten av ren medmänsklighet låta skadeståndet stå kvar och acceptera en eventuell felskattning utan kommentarer.

Detta är självklart, då det handlar om en så liten skillnad i bedömning. Om det utsatta skadeståndet hade lämnat det rimligas domäner hade saken varit en annan, men så är givetvis inte fallet.