RolandPM

I dagens Aftonbladet “analyserar” “journalisten” Wolfgang Hansson återigen det stora landet i väster. Han skriver om Cindy Sheehan. Hon är mamman som protesterar mot Irakkriget efter att hennes son dödats i Bagdad av en vägbomb. Sedan en tid tillbaka befinner sig Sheehan utanför George W Bushs ranch i Texas, där presidenten är på semester. Cindy Sheehan kräver att få träffa Bush ännu en gång, för att få en förklaring till varför USA:s soldater är i Irak.

Givetvis kan Bush inte träffa henne under sådana premisser. Det vore ett idiotiskt prejudikat, ett politiskt misstag och fel signaler att sända till de soldater som är i Irak och deras familjer som väntar hemma.

Att Bush träffar skadade soldater och sörjande familjer är en annan sak. Det har han gjort i mycket stor utsträckning sedan kriget började. Bland dem han sökt upp är just Cindy Sheehan, som alltså redan fått träffa Bush med möjlighet att ställa sina frågor.

Jag upplever dock påhoppen på Sheehan som djupt obehagliga. Det hon gör är dumt, men man får vara dum när ens son dött. Bättre än att smutskasta henne vore att i respekt se åt andra hållet. Lika obehagligt är det att se hur krigsmotståndare tagit tillfället i akt att exploatera den sörjande modern.

Ett exempel: inom journalistiken finns det en regel som säger att man inte ska utnyttja människor som är i affekt. Att låta ett intervjuobjekt ställa upp med namn och bild för att berätta om hur hon blev våldtagen dagen innan tillåts inte av pressetiken i Sverige. Risken är för stor att att offrets beslut att ställa upp inte är väl övervägt och att hon skulle ångra sig när det gått en tid.

Ungefär så anser jag att Cindy Sheehan borde behandlas.

Wolfgang Hansson tar Sheehans protester som ett tillfälle att analysera stämningarna i USA. Presidentens opinionssiffror är just nu mycket låga. Nästan två av tre tycker att han gör ett dåligt jobb (omkring 60 procent).

Dessa siffror kommenterar Hansson med att det särskilt är missnöje med kriget i Irak som reflekteras i siffrorna:

Bushs opinionssiffror är nu de sämsta sedan han flyttade in i Vita Huset. Nästan två av tre amerikaner tycker att han gör ett dåligt jobb. Särskilt i Irak.

Jag finner detta mycket intressant. Alla undersökningar jag har sett rapporterar motsatsen. Alla tolkningar jag har läst säger motsatsen. Koncensus är i stället att Irakkriget inte är det bärande inslaget i missnöjet. Istället är det höga bensinpriser och missnöje med den ekonomiska utvecklingen som stör amerikanerna. Missnöjet med kriget i Irak är mindre än missnöjet med presidenten.

Med det vill jag inte säga att det inte finns ett växande missnöje i USA med hur utvecklingen går i Irak. Men att tolka siffrorna för Bushs popularitet på det viset som Hansson gör låter inte sig göras. Om han inte har egna hemliga källor. Men det har han väl inte?