RolandPM

Sverige åt svenskarna? Att komma till Sverige med ett konstigt namn och icke-ariskt utseende innebär fortfarande diskriminering, mer så än i de flesta andra motsvarande länder. I Sverige är arbetslösheten mycket hög för invandrargrupper. Invandrare som startar eget är mycket få i Sverige. Bostadsmarknanden är starkt segregerad, men inte av fria val utan på grund av att en del bostadsområden är stängda för utlänningar, medan andra är stängda för svenskar.

Trots detta tycks svenskarnas självbild vara att vi lever i ett land där främlingsfientligheten är mindre än i andra länder. Särskilt är den mindre än i USA där svarta antingen plockar bomull eller skjuts ihjäl i storstadsgetton.

Hur har det blivit så? Jag föreslår att främlingarnas utanförskap beror på att de hålls utanför arbetsmarknaden till förmån för kurser i “Svenska för invandrare”. Och att svenskarnas självgodhet beror på att staten tagit på sig att inpränta sunda värderingar i medborgarna också på det här området.

Dagens myndighet är sålunda:

Integrationsverket

Sedan 1998 har Integrationsverket integrerat. Då bildades myndigheten en vacker sommardag för att skapa en ny inriktning på integrerandet. Det gamla Sverige hade strävat efter att assimilera invandrare. Det nya Sverige ska i stället integrera dem, vilket betyder att man “utgår från hela samhället och ser samhällets etniska och kulturella mångfald som en positiv kraft”.

Integrerandet kostar varje år 85 miljoner kronor. Pengarna går alltså till verksamheten. Därutöver transfererar Integrationsverket nån miljard i bidrag för integreringens skull.

De anställda som integrerar är omkring hundra personer. Majoriteten är kvinnor vilket är mycket bra. I ledande befattningar är dock majoriteten män. Detta är mycket dåligt.

Ungefär var femte anställd är född i utlandet vilket är mycket bra. Dock är andelen födda i utlandet som integrerar på myndigheten i sjunkande. Detta är mycket dåligt.

På myndighetens hemsida framgår det att Integrationsverket har i uppgift att “ta fram och att förmedla kunskap om hur integrationen utvecklas i samhället, och myndigheten ska följa upp och utvärdera vad som görs på integrationsområdet.”

Förutom att ta fram, förmedla, följa upp och utvärdera lovar Integrationsverket också att belysa, påverka, kommunicera, samordna, trycka på och genomsyra.

Bland dem som hjälper Integrationsverket att integrera finns Centrum mot Rasism. I sin årsredovisning skriver Integrationsverket om denna sin hjälpreda:

Integrationsverket har även följt upp utvecklingen
av verksamheten vid Centrum mot rasism. Resultatet
från uppföljningen visar att centrets verksamhet utvecklats
planenligt och i enlighet med riktlinjerna för statsbidragen
för verksamheten.

Sammanfattningsvis bedömer Integrationsverket att
centrets stadgar och verksamhetsinriktning i sin nuvarande
form uppfyller syftet med statsbidraget.

Under året har Integrationsverket genom regelbundna
träffar med ledningen för Centrum mot rasism följt upp
centrets uppbyggnad och förvaltat centrets ekonomiska
stöd.

Integrationsverket nämner speciellt en rapport från Centrum mot rasism som kommit under hösten: Från kaos till gemensam sak.

Och precis så blev det. Eller var det tvärtom?

Chef för myndigheten är Andreas Carlgren. Det är inte hans fel.