Politikens olidliga förutsägbarhet
För ungefär ett och ett halvt år sedan skrev jag följande i Svenskan:
Snarare kan man likna utspelet vid när Göran Persson förespråkar lika delad föräldraförsäkring. Han vill förstås inte se något sådant, drivs beslutet igenom är han borta efter nästa val. Ändå uttalar sig Persson positivt. Opinionsbildning kallas det.
Artikeln handlade om George W Bushs förslag att driva igenom en grundlagsändring för att skydda äktenskapet i USA. Min poäng var att det då var lika bombsäkert att det inte skulle ske, som det hela tiden varit säkert att Göran Persson inte kommer att gå in i nästa valrörelse med ett krav på delad föräldraförsäkring.
Att sossarna, som nu rapporteras, inte kommer att föreslå ökad kvotering vid sin kongress var därför fullkomligt förutsägbart. God politisk journalistik hade kunnat ställa den saken på sin spets för länge sedan, men som bekant har media lallat med i cirkusen i stället för att granska den.
By the way, är det någon som har hört republikanerna i USA driva grundlagsändringen på sista tiden? Den som var så farlig före valet?