RolandPM

I dagens Expressen skriver Anna Dahlberg om myndighets-Sveriges avoga inställning till att behandla heroinister med metadon:

För mig är det obegripligt hur ett land som berömmer sig om att vara det mest solidariska och jämlika i världen kan svika sina svagaste så totalt.

I går läste jag någon som skrev att frågan är helt och hållet medicinsk och därför är det självklart att heroinister ska få metadon. Det räddar ju liv.

Jag uppfattar frågan som mer komplex än så. Anna D. intar exklusivt heroinisternas perspektiv, men det måste vara tillåtet att också fråga sig vad metadonprogrammet har för konsekvenser för den ganska stora majoritet som inte är heroinister. Och att betrakta ett missbruk som en enbart medicinsk fråga kan bara betecknas som alldeles för ensidigt. Att människor förfaller till ett missbruk har också sociala och kulturella aspekter. Om jag ska vara hard core - och varför inte - kan jag också hävda att det finns en moralisk dimension.

Med alla aspekter i vågskålen landar jag själv i metadonlägret. Men det är med tveksamhet och förbehållet att programmen måste vara hårt styrda.