RolandPM

Ny vinjett kanske? Leo L skriver på ett sätt som åtminstone fångar mig. Nu avslöjar han visserligen i den här bloggposten att vi räknar varandra som vänner, men jag lovar, det är inte därför jag länkar.

Lägg också märke till att Leo avsvär sig anklagelsen att “fylleblogga” men ändå släpper igenom flera skrivfel.

Bedårande!

Den brittiska, kristna välgörenhetsorganisationen Breakout Trust ska skicka ut en halvtimme lång film till 26,000 brittiska grundskolor, för att berätta om julens egentliga budskap.

“Jag bestämde mig för att vi var tvungna att göra något när jag hörde en femåring fråga varför Jesus döpts efter en svordom”, säger Steve Legg, grundaren av organisationen.

Det får mig att tänka på ett skämt här i Kalifornien:

Om Jesus kom från Israel, varför har han då ett mexikanskt namn?

Biskop William Skylstad från USA, en av landets mest inflytelserika katoliker, har tolkat Vatikanens nya direktiv beträffande homosexuella präster. Kommentar från DignityUSA, landets största katolska gay rights group:

Tolkningen är den bästa man kan tänka sig.

Precis som spåddes här för några dagar sedan menar biskop Skylstad att orden betyder att en katolsk präst inte kan uppmuntra eller leva i en kultur som ställer sig positiv till homosexuella relationer. Däremot finns det inget hinder för homosexuella präster som iakttar samma celibat som heterosexuella kolleger att vigas till prästerskapet.

Jag tror att biskop Skylstad kommer att få många efterföljare i den tolkningen. Vilket innebär att inget är nytt under solen, förutom möjligen att frågan om homosexuella präster lagts på bordet av Benediktus XVI.

Inget fel i det.

Kongressman Duke Cunningham från Kalifornien ligger risigt till: han har ertappats med att ha tagit emot mutor. Och det är verkligen ett mutbrott i gammal god stil. Cunningham har tagit emot persiska mattor, kristallvaser och annan lyx för miljoner, mot att hjälpa vapenindustrin till kontrakt med det amerikanska försvaret.

Några kommentarer:

Demokraterna gnuggar händerna. Det börjar bli tydligt att en del av strategin inför nästa års val är att måla det republikanska partiet (GOP) som korrumperat. Och kanske stämmer det. Men om man tittar historiskt så är det demokraterna som oftast gjort sig skyldiga till att utnyttja sin makt, tilldelad dem av folket, för snöd vinnings skull.

Bovar finns överallt. Man kan inte med trovärdighet hävda att högern eller vänstern är mer korrumperad. Några säger att vänsterns företrädare statistiskt sett är mer sårbara för mutor på grund av att de, statistiskt sett, inte har samma personliga förmögenhet som högerns företrädare. Andra säger att högerns företrädare är mer sårbara för mutor på grund av deras inneboende girighet och vilja att placera rikedom högt på listan över vad som är viktigt.

Allt sådant snack uppfattar jag som trams. Vi är alla enskilda personer. Vad vår bakgrund gör med oss kan inga modeller förutsäga. Under korta tider kan det vara fallet att bovar samlas i det ena eller andra lägret, på grund av att en kultur till följd av historiska tillfälligheter kan växa fram i en begränsad grupp, men över längre tid jämnar det ut sig.

Vidare, jag har tidigare skrivit att det faktum att politiker i USA relativt ofta tvingas krypa til korset - och i Cunninghams fall säker också skaka galler i ett antal år - säger något positivt om det amerikanska systemet - inte, som en del vill mena, att korrumption är särskilt vanligt i USA. I Europa är makten så cementerad i toppen att ingen kan ramla dit med mindre än att han eller hon får resten av etablissemanget emot sig. I USA är mediernas, och därmed folkets makt, stark nog att fälla också tolvtaggare, hur mycket de än stretar emot.

Nån som tror att Bosse Ringholm suttit kvar om han varit folkvald i USA? Forget it!

Jag har tidigare hyllat president George W Bush för hans attityd gentemot de illegala immigranterna i USA. Han har lagt ett förslag som i princip innebär amnesti för landets 11 miljoner illegala invandrare. Med tanke på att den stora majoriteten av dessa lever ganska vanliga liv i USA och har stor betydelse för landets ekonomi, tycks det som en rimlig anpassning till verkligheten. Dessutom skadar det inte att förslaget, om det realiseras, har goda humana effekter för miljoner illegala immigranter, som hittills tillåtits bidra till landets utveckling, men i viktiga avseenden inte tillåtits ta del av dess resultat.

I samband med Bushs dåliga opinionssiffror (allt är relativt, de har aldrig varit så usla som kritikerna låtit göra gällande) spådde jag att Bush skulle satsa på utrikspolitiska initiativ och låta kontroversiella inrikespolitiska frågor sjunka i bakgrunden.

Nu har han gjort tvärtom, på sätt och vis. I ett tal igår lovade Bush att lägga ny energi på att driva igenom sina förslag beträffande illegala immigranter. Men nu lät det annorlunda. Förslaget att de illegala immigranterna ska få förhöjd status ligger kvar, men närmast som en eftertanke. I stället lades det retoriska krutet på att gränserna måste stängas och att hotet från de illegala immigranterna måste värjas.

Jag har inget emot att gränsövervakningen skärps. Tvärtom. Det går inte att ha en situation där folk springer in i landet som de vill, av sociala skäl såväl som av säkerhetsskäl. Men frågan gäller också alla de miljoner som redan finns i landet. Bush satte tidigare fokus på dem och det var vällovligt. Det är synd om han tappar det perspektivet på grund av oro i de egna leden.

I Boston anklagade två unga män en skolrektor i samband med en bilolycka och saken gick till domstol. Enligt vanlig procedur kallades en jury ur stadens befolkning. När de tolv edsvurna skulle välja sin ordförande tydde mycket på att en busschaufför från stadens södra delar var favorit, men när armarna räknades stod det klart vem som vunnit de röstandes förtroende:

John Kerry, demokratisk senator från Massachusetts.

Kerry sade sig vara överraskad av förtroendet. Inte jag. Det är som Time skriver (ungefär) i sitt senaste nummer: det finns inga gränser för vad en idog man kan uppnå så länge han inte har ett gäng sura swift boat-veteraner efter sig.

Kanske har ni inte läst Åke Greens så kallade predikan. Att tänka sig att någon skulle tvingas skaka galler i Sverige för det han säger är en obehaglig tanke. Tack och lov skedde det inte.

Mitt försvar för pastor Green, berömd i USA vid det här laget, tar dock en vid kringelikrok runt det han säger, för att strikt handla om yttrandefriheten. Hans teologi ger jag inte ett vittet för.

Here it goes:

’Genom att legalisera då partnerskap mellan män och män och mellan kvinna och kvinna, så kommer det att skapa katastrofer
helt enkelt. Utan dess like. Vi ser följderna redan av det här. Vi
ser det genom AIDS som sprider sig.

Nu är inte alla AIDS-smittade
är inte homosexuella, men det har uppstått på grund av
detta en gång i tiden och sedan kan naturligtvis oskyldiga
människor bli smittade av denna hemska sjukdom utan att för den
skull ha någonting med det som ligger bakom i detta vad gäller
homosexualitet.’

’Bibeln tar upp här och undervisar om dessa abnormiteter. Och
sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.
Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer till
och med att våldta djuren. Inte heller djuren går fria från människans
sexuella behov och branden som är tänd i en människa.
Utan till och med det kan man ägna sig åt.’

’Gosseskändare. Redan då bibeln skrevs visste Herren vad som
skulle ske. Vi har upplevt det här och upplever det och vi förfasar oss över det. Och Paulus talar i första korintierbrevet ett och tio
om perversa människor. Och perversa människor är översatt från
grundtexten som säger ’en som ligger med pojkar’. En som ligger
med pojkar är perversa människor som då bibeln talar om.

Nu vill
jag understryka att alla homosexuella är inte pedofiler. Och alla
homosexuella är inte perversa. Men man öppnar ändå porten till
förbjudna områden och låter synden få fäste i tankelivet. Och den
som är pedofil i dag börjar inte som sådan. Utan började helt
enkelt med att byta sitt umgänge. Det var så det började. Och att
vara trogen i ett homosexförhållande är inte på något sätt ett bättre
förhållande än där man byter partner varenda dag. Det är inget
bättre förhållande. Utan det är lika föraktligt i Guds ögon.’

’Frivilligt lämnar jag renheten och tar emot orenheten. Medvetet
bytte de säger Paulus. Homosexualitet det är någonting sjukt. Det
är alltså en frisk och ren tanke som blivit utbytt mot en besmittad
tanke. Där ett friskt hjärta som blivit utbytt mot ett sjukt hjärta.
Det är så man har gjort. Där en frisk kropp som har blivit ödelagd
på grund av ett byte säger Paulus… Är homosexualitet något man
väljer, svar ja. Man väljer det. Man är inte född till det. Man väljer
det här helt enkelt. Man byter ut det. Det är absolut på det sättet
för annars skulle det vara svek mot människor.’

Halleluja.

Leo Lagercrantz visar rättmätigt temperament i det här klargörande inlägget om Jens Orback, yttrandefrihetens selektivitet och vanlig feghet.

Wall Street Journals blog berättar en intressant sak om världssamvetet Bono från P3-gruppen U2.

Sångaren reste till Italien och upptäckte att han glömt sin favorithatt hemma. Så kan man inte ha det, varför Bono spenderade 13,600 kronor på att flyga hatten till sin husse.

Samtidigt berättar AP att Bono uttalat sig om hur kass Paul Martin, Kanadas premiärminister, är på att öka sitt lands ulandsbistånd. Bono tycker att Kanada ska tredubbla sitt bistånd, vilket innebär en ökning med i runda slängar 40 miljarder kronor.

Klart de ska. Det är inte mer än 1250 kronor per invånare. Inte ens en tiondel av vad det kostar att flyga en hatt till Italien.

Mansrörelsen är miljoner gånger farligare. Den som begår grova sexövergrepp på sovande treåringar, säljer och köper tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.

Lars Lindström, kolumnist i Expressen, jämför kvinnorörelsen med manligt beteende. Med fullkomlig koll på nyanserna. Klapp på axeln i fikarummet?

New Mexicos demokratiske guvernör, som var en av favoriterna till att bli John Kerrys vice president-kandidat och möjlig framtida presidentkandidat, har gjort en Lars Ohly.

I fyrtio års tid har det tillhört Richardsons mest värdefulla inslag när han presenterat sig själv: han draftades som ung av Kansas City Athletics (en klassisk baseballklubb som nu håller till i Oakland, en timme från mitt hem). När Bill Clinton utnämnde Richardson till FN-ambassadör ingick samma påstående i presentationen.

Nu har Albuquerque Journal ägnat sig åt grävande journalistik och funnit att A’s aldrig draftade Richardson. Det samma gäller för alla andra baseballklubbar i USA.

Richardson kommenterar saken:

After being notified of the situation and after researching the matter . . . I came to the conclusion that I was not drafted by the A’s.

Veterligen har Richardson heller aldrig spelat fotboll med Nacka Skoglund.

Linda Skugge ger här en ganska bra sammanfattning av vad statsfeministerna vill ha av politiken. Liza Marklund skriver att hennes barn “aldrig mer ska lida” för hennes egen politiska korrekthet - vilket är exakt vad statsfeministerna kräver av hundratusentals svenska familjer.

När jag läser vad de skriver baxnar jag återigen över att det inte finns någon som helst reflektion kring hur dessa ingrepp som fru Skugge rabblar, och som deckarförfattaren Marklund personligen vägrar, men kräver av andra, kan rättfärdigas från ett liberalt perspektiv. Inte hos fru Skugge, inte hos deckarförfattaren Marklund, inte hos någon annan.

I stället är det typiska svaret att samhällets strukturer, sådana de är, påverkar kvinnors rätt att bestämma över sina egna liv - därför är det en liberal åtgärd för individens frihet att kräva dessa kringskärningar av politiken.

Men det svaret är mycket problematiskt av två genomskinliga anledningar. Och det skulle vara trevligt om någon så kallad liberal som förespråkar statsfeminism någon enda gång satte sig ner och åtminstone försökte bemöta dem.

Svara på detta:

För det första, majoriteten kvinnor upplever sig inte som ofria i de avseenden som statsfeministerna påstår. Vilka kriterier gäller för att staten ska tillåtas tala om för folket vad det egentligen tycker eller bör tycka, när folket påstår sig tycka annorledes? För att staten ska tillåtas lagstifta mot fokets vilja? Uppenbarligen möter innevarande situation någon form av kriterier som tillåter liberaler att bli statsfeminister. Vilka är de?

Här ska inte korten blandas bort. Jag går, för argumentets skull, med på att majoriteten inte vet sitt eget bästa. Och att eliten vet bättre. Och att det bästa vore att dela föräldrarförsäkringen lika.

Saken gäller något annat: vilka kriterier gäller för att staten ska tillåtas sätta sig över folkviljan när det gäller människors privatliv? Varför är det okej i det här fallet, men inte när det gäller exempelvis rökning? Eller spel på hästar? Eller alkohol? Eller konstiga religioner? Eller intag av för många fettisdagsbullar?

Vilka är kriteriena som skiljer ur dessa, men inkluderar våra livsval när det gäller hur vi vill ordna vår familj?

För det andra, vi lider alla av oförrätter på grund av vår grupptillhörighet i något avseende. Korta människor har lägre lön, tjocka människor har sämre sex, unga män utsätts oftare för oprovocerat våld, svartmuskiga människor får sämre jobb, pojkar i skolan får sämre betyg - tystlåtna människor, ointelligenta människor, jättesexiga kvinnor, jätteosexiga kvinnor, rika direktörer, handikappade människor, utvecklingsstörda människor.

Alla. Diskriminerade. Någon gång.

Omvänt, så ger vår grupptillhörighet oss nästan alltid någon form av fördel i någon sorts situation.

Vad är det som gör att grupptillhörigheten “att vara kvinna” i det avseendet bör behandlas exklusivt i dagens Sverige? Här brukar svaret vanligtvis vara att finta åt vänster. Man tar till brösttoner. “I sekler har männen, och tänk på mammorna som dubbelarbetar, männen framför Tipsextra, rosa klänning till flickan, leksaksbil till pojken, svårt att bli författare om man var kvinna i England på artonhundratalet, inga kvinnliga vetenskapsmän i idéhistorien och VARFÖR heter det vetenskapsMAN, bla-bla-bla-bla…”

Men återigen är det inte vad min fråga gäller. Jag går, återigen för diskussionens skull, med på att dessa specifika orättvisor mot kvinnor existerar. Frågan gäller: vad är det som gör dem exklusiva i förhållande till alla andra orättvisor som drabbar individer i Sverige på grund av deras grupptillhörighet? Och, please, låt oss vara seriösa: svara inte som Gudrun Schyman att kvinnor i Sverige är den värst utsatta gruppen i världen och historien. Det finns nämligen inget som helst stöd för det i någon forskning eller i folkmedvetandet (ett sådant svar kräver oberoende belägg för sin trovärdighet).

Istället, ge kriterier för varför just grupptillhörigheten “att vara kvinna” exklusivt bör leda till djupgående statspolitiska ingrepp.

På båda dessa punkter tiger de förment liberala statsfeministerna. De bryter mot sina egna grundläggande ideal och tycks göra det godtyckligt. Så länge de gör det kan de antingen inte räknas som liberaler eller inte räknas som genomtänkta.

Återigen ett konstigt exempel på hur den svenska pressen förhåller sig till namngivande av brottslingar. Nu har hovrätten dömt en ungdomsledare för sexuellt ofredande i ett mål med hög profil. Av någon anledning skyddas brottslingens identitet.

Ungdomsledaren vidhåller sin oskuld och visar inte några tecken på att sluta arbeta med ungdomar, efter att han dömts för sexuellt ofredande av minderårig. På klubbens hemsida står han fortfarande upptagen som tränare för elitgruppen. Är inte det av samhällsintresse?

Givetvis. Hade jag bott i Linköping och funderat på att låta mina barn börja simma vore det viktig information för mig. Tränaren heter Mikael Holmertz och arbetar för Linköpings Allmänna Simsällskap.

I Bob Dylans lysande självbiografi, Chronicles, berättar artisten om hur han under en konsert med Tom Petty and the Heartbreakers plötsligt inte kan sjunga. Han har kommit till någon slags mur som hindrar honom att gå vidare längs samma väg. Efter en kort och tyst stund bakom mikrofonen finner Dylan plötsligt ett nytt uttryck och börjar att sjunga med tidigare oanad styrka.

Episoden återberättas i ett av de mest utflippade avsnitten i Dylans bok. Han förlägger händelsen till Schweiz.

I går stod jag och bläddrade i en alldeles nyutkommen intervjubok med Tom Petty. Petty berättar om just den händelsen, han säger att han minns ögonblicket väl, hur han blev orolig för Bob och sedan förvånad när Dylan brast ut i sång med en alldeles ny röst, som sedan bar resten av turnén.

Petty förlägger dock händelsen till Malmuth, Sweden, som därmed blir det första stoppet på The Never-Ending Tour.

Ganska roligt, tycker jag.

Det är ingen hemlighet att överklassen alltid försett underklassen med en napp, stor som en pint, att trösta sig med.

Den marxistiske teoretikern och stundtals sportkrönikören, Mats Olsson, filosoferar i Expressen. Sportsidorna.

I en debattartikel skriven av Gunnar Strömmer och Luciano Astudillo om positiv särbehandling sägs följande:

Särbehandlingsförespråkarna har mycket att reda ut: Vem ska bestämma vad vi är? Vilken bakgrund ska ge företräde? Ska vi registreras efter ras som i USA? Hur länge ska människor stämplas som ”invandrare”?

Alldeles riktigt. Låt mig bara lägga till att i USA är det vänstern som insisterar på att människor ska klassificeras efter ras, medan högern länge motsatt sig praktiken - senaste genom att driva fram en folkomröstning i Kalifornien förra året, som förlorades efter att det demokratiska partiet mobiliserat hela sin valapparat i ärendet.

Anledningen är att vänstern ser indelningen i raser som ett instrument i den sociala ingenjörskonsten. Högern ser det som ett sätt att sortera människor på ett otillbörlig vis och tilldela offerstämplar.

(För övrigt anser jag att Centrum för rättvisa är värt allt stöd. Man är en ensam röst i öknen och fyller en funktion som blir allt viktigare.)

Mycket har skrivits de senaste dagarna om Vatikanens nya riktlinjer beträffande homosexuella präster. I själva verket är de inte alls särskilt nya. Katolska kyrkan lär att det är en synd att leva ut sin homosexuella läggning. Därför tillåts inte människor som väljer en sådan livsstil att bli präster.

Det är i grund och botten ingen skillnad mot det vanliga celibatet. Präster får inte leva ut sin sexualitet, punkt slut. Skillnaden ligger i att präster givetvis får och, om omständigheterna är goda, bör uppmuntra människor att gifta sig och skaffa barn, medan de inte tillåts uppmuntra människor att leva homosexuellt. Det ska man i stället, följdriktigt, leda människor bort från. Paragraferna i de nya riktlinjerna om att blivande präster inte får visa “djupt rotade homosexuella tendenser” bör tolkas som att de inte får leva med eller stödja en kultur där praktiserad homosexualitet tillåts. Också det är, i sammanhanget, inte kontroversiellt.

Det är inte att vara homofob att påstå att homosexualitet är en synd. Ur det följer inte att den homosexuella ska bemötas på något annat sätt än andra människor. Vi är alla syndare.

Ändå har jag problem med min kyrkas hållning. Vi uppgraderar ofta homosexualitet på “syndskalan” på ett orimligt sätt. Varför är det värre att leva ut sin homosexualitet än att, exempelvis, begå äktenskapsbrott? Man får känslan av att det är okej om ens dotter gifter sig med en alkis som slår henne och vänsterprasslar, bara hon inte ligger hos en annan kvinna. Varifrån kommer det? Svaret måste vara att det är ett tecken på homofobi i breda lagrer inom kyrkan.

I detta specifika avseende menar jag att det är riktigt att anklaga kyrkan för homofobi: inte att homosexualitet betraktas som synd, utan att det betraktas som en så grav synd i förhållande till annat. Ytterligare ett tecken på detta ges också i de nya riktlinjerna, där biktfädrar vid kyrkoseminariet uppmanas att övertala homosexuella, som bekänner sin läggning under bikten, att avbryta sin utbildning. Detta är en skärpning som är teologiskt högst tvivelaktig.

Bikten är helig. En präst som bryter sitt löfte som biktfader till den som biktar sig får inte längre fortsätta att vara präst. Mördare kan gå till sin biktfader och bli accepterade för vilka de är - det är syndarens möte med en ställföreträdare för Jesus. Samma rättigheter borde gälla också homosexuella när de går till bikt. Här naggas de i kanten. Att leda praktiserande homosexuella bort från prästerskapet - och det har jag inga problem med, så länge alla män som respekterar celibatet och kyrkans tro tillåts prästvigning - kan göras längs andra vägar.

Det måste också sägas att homofobin inom katolska kyrkan inte är märkbar jämfört med många frikyrkor och de flesta protestantiska sekter.

I Sverige envisas fortfarande en del journalister med att mediebilden av USA i Sverige och Europa är rättvis. Alla som kan läsa utan färgade glasögon vet att så inte är fallet.

Att det inte behöver vara en vänster/höger-fråga visas av hemsidan WatchingAmerica.com, som varje vecka lusläser 200 tidningar från Europa och resten av världen och översätter artiklar till engelska, för att visa hur skev bilden av USA är i övriga världen.

Hemsidan tycks nämligen vara startad av människor som är ute efter att visa vad som händer med bilden av USA i andra länder när en tomte som George W Bush tillåts styra landet.

Sen kan det ju vara resten av världen det är fel på också.

Det tycks som om president George W Bushs program, a journey, not a competition, kommer att stoppas innan det börjar. Nasa går med många miljarder back, och det som får stryka på foten är Bushs vision om en människa på månen innan 2020, för att därefter fortsätta till Mars.

Det lustiga är att när Bush lade fram förslaget hade han kongressen emot sig. Nu vill kongressen ge mer pengar till Nasa för att pressa vidare, medan Vita Huset säger nej.

Om ni följer Svenskans ledarsida vet ni att detta beklagas på Mäster Samuelsgatan.

På Sesame Street i morse, Kofi Annan omgiven av ett dussin lurviga halvfigurer som skriker för uppmärksamhet. Annan försöker att få dem att sjunga tillsammans, förgäves.

Så långt en trovärdig satir. Sedan brister en av halvfigurerna ut:

Why don’t we solve this problem like they do in United Nations, together!

Och sen börjar de stämsången, utan att missa en ton.

Totalt orealistiskt. Suck.