RolandPM

Ur dagens Expressen:

I dag firar vi att ett barn är oss fött av en jungfru. Kan man egentligen tro på det? Marias gener och – vems mer?

Vetenskapens framgångar har skapat en subgenre inom kristendomen som försöker skapa vetenskaplig trovärdighet åt det som bara kan inses på uppenbarelsen väg (Matt. 16:17). Det senaste utskottet kallas för ’intelligent design’ och innebär att naturen har skapats av en tanke, i motsats till genom blinda krafter.

Svårigheten med påståendet är inte att det skulle vara falskt. Själv tror jag på dess sanning. Problemet är att kreationisternas formulering inte är en vetenskaplig utsaga.

I lilla Dover, Pennsylvania, avgjordes i onsdags en strid om yttrandefrihet, sedan en grupp föräldrar gått till domstol för att förbjuda den lokala skolan att ge undervisning i intelligent design. Skolan försvarade sig med att intelligent design är något annat än kreationism, men förlorade. Striden känns bekant, med en skillnad. Vanligen är det kreationister som vill utvidga yttrandefriheten. Inte liberaler som kräver förbud för opassande åsikter. Nåja.

Det intressanta med bråket är inte den intellektuella kraftmätningen mellan kreationism och neodarwinism – den är sedan länge avgjord. Vad som kittlar, med en blandning av obehag och skadeglädje, är att se vetenskapen luras in i ett mediespel den inte kan hantera. På den arenan sopar kreationisterna mattan med forskarna. I veckan drack biologer champagne för att fira segern i Dover. Efter månader av globalt rampljus för en liten grupp bokstavstroende i Dover. Så vem vann?

Kreationisterna har förstått att polarisering är oemotståndlig för media. Forskarna tror att de kan vinna med hjälp av argument. Men i själva verket handlar det inte om en debatt. Det är, i brist på bättre ord, ett kulturkrig.

Missförståndet har fått många forskare att alldeles tappa huvudet. Man bunkar ihop alla troende med ett marginellt fenomen som kreationismen – och förlorar därmed sympatier. Med ryggraden räknar forskarna ut att allt som sägs av varje kristen är antivetenskapligt – vilket är något helt annat än att vara ovetenskaplig. Och med sammanbitna miner förbereder de sig på det förestående bokbålet.

Det kan inte vara lätt. Därför vill jag ge en julklapp till alla jagade biologer: ett recept på hur man vinner.

För det första, känn igen kreationisternas lockbeten. De viftar med faktiska, inomvetenskapliga meningsskiljaktigheter som de gjort till sina. I dag söker en del forskare efter okända mekanismer som kan förklara varför Big Bang var så perfekt. Utgångspunkten är att klara sig utan Skaparen – annars vore det inte vetenskap – men tanken på ordnande principer har tagits av kreationister som intäkt för att en del forskare sällat sig till dem.

Vidare har vissa problem inom neodarwinismen fått en del forskare att söka ytterligare mekanismer att förklara arternas utveckling. Förslagen syftar inte till att ersätta neodarwinismen och biologer är övertygade om att djupare förståelse av den rådande teorin räcker gott. Icke desto mindre har kreationister uppmärksammat att biologer kritiserar biologer. Och då måste väl någon vara på deras sida?

Forskarnas motdrag bör vara att ta kreationisterna på allvar när de kritiserar vetenskapliga teorier – välformulerad kritik ska alltid tas på allvar – men att slå dövörat till när de erbjuder svar. Visserligen kan de ha rätt, men i sådana fall har det inte med vetenskap att göra. På så vis för man striden på sina egna villkor.

För det andra, erkänn att ni är dödliga. Filosofer som granskar vetenskapen har förstått att vetenskapen inte bara strävar efter den bästa teorin utan i lika hög grad är en produkt av den omgivande kulturens värderingar och önskedrömmar. Kreationisternas slutsats är att om de beskylls för att skriva partsinlagor, då gäller det också för vetenskaps-män.

Mot detta värjer sig vetenskapen med viss rätt. Dess metod utgör ett starkt vaccin mot gruppers och individers önsketänkande. Men viktigare är att kreationisterna faktiskt också har rätt. Forskning bedrivs av individer i sociala sammanhang. Det ljugs, fuskas och hårdvinklas. Framför allt strävar vetenskapens företrädare i lika hög grad som de kristna efter att försvara en världsbild – och ingen har i det avseendet empiriska belägg för sin övertygelse.

Så länge forskarna förnekar att de är människor kommer kreationisterna dock att med framgång hamra in poängen.

Till sist, sluta leva i det förgångna. Modernismen är död. Vi är inte på väg in i en andra upplysning där vitrockarna till sist ska avslöja svartrockarnas vidskepelse. Det var på 1920-talet. Både vetenskapen och kristendomen är här för att stanna och det är bra.

Och med denna betraktelse önskar jag er alla en välsignad jul.