RolandPM

Jag tar till brösttoner i dagens Svenskan:

MEDBORGARNA MÅSTE KEDJA DEN HUNGRIGA BESTEN

Kommentar | Staten som rovdjur

Att USA:s regering tjuvlyssnat på landets medborgare visar en central egenskap hos staten, nämligen dess glupande aptit. När svenska staten kastar allt hungrigare blickar mot vår frihet bör det amerikanska övergreppet påminna oss om en livsviktig lärdom: staten är ett rovdjur.

Det drastiska påståendet identifierar också en viktig vattendelare i politiken, som består i vad vi ser när vi betraktar staten. De som sköljs åt vänster klagar när politikens inflytande minskar. Då, menar man, urholkas demokratin. Med andra ord ser de ingen spänning mellan en stor stat och demokratins kärna, som är medborgarens rätt till inflytande över sin vardag. Det är ett resonemang som förutsätter att staten är välvillig och går att kontrollera.

Själv driver jag åt höger: staten är ett monster vars föda är medborgarnas frihet. Detta odjur ska vi tämja till packåsna och vakthund och eftersom omättlig hunger är dess väsen måste vi kedja fast det och begränsa dess räckvidd.

Vad händer om vi är för slappa med det opålitliga husdjuret? I Sverige har vår självständighet ätits upp i form av begränsad ekonomisk frihet; varje transaktion har blivit en måltid för besten. Fläskberget växer medan vi bestämmer allt mindre över det egna hushållet. (Tvångsdelad föräldraförsäkring är en brakmiddag som väntar runt hörnet, med villiga socialliberaler som svassande servitörer runt den frossare vars husse de tror att de är.)

Annars är statens favoritmåltid att suga ut medborgarnas hjärna för att vid behov begränsa dess uttryck med hjälp av mer eller mindre våldsamma metoder. Också vårt lands moderna historia visar hur staten frossat på denna diet.

Inget göder monstret mer än att hugga in på det som kallas yttrandefrihet och integritet. När det gäller friheten att säga vår mening står vi oss fortfarande gott. Men tro inte för en sekund att staten frivilligt legat lågt.

Det är vi, medborgarna, som kedjat besten. Det är vi, medborgarna, som har motat den bakåt när den snappat efter de feta styckena.

Monstrets aptit beror inte heller i någon väsentlig mening på vem som sitter vid makten. Det innebär inte alls att det kvittar vem som väljs av folket; politiker kan hålla emot i olika grad. Staten förblir dock hungrig.

Och nu har den alltså åter fått korn på våra privatliv. Kriget mot terrorn har förskjutit styrkebalansen mellan medborgare och stat i USA. Då glupar monstret och George W Bush släppte taget för en stund. Viljan att besegra en yttre fiende fick honom att glömma det ständiga, inre hotet.

När till och med amerikanerna, vars självbild stavas frihet, har svårt att stå emot - vad händer då när vi i Sverige sätts under press? Vet våra folkvalda ens vad de har att göra med? Frågorna måste ställas när justitieministern vill lagra våra telefonsamtal, skatteverket bevaka våra rörelsemönster och biltullar kartlägga var vi kör.

Kom ihåg, staten hungrar inte efter att omfördela till de fattiga. Den blir inte mätt av att fånga skurkar. Den vill inte utbilda dig. Den vill inte jämställa dig.

Den vill äta din frihet.

Monstrets hunger är konstant och till sist måste medborgarna stå emot. Bland annat genom att rösta på politiker som fruktar besten, men har kraft att tukta den för våra syften.

ROLAND POIRIER MARTINSSON,
författare och filosof.