RolandPM

Bushadministrationens förre utrikesminister, Europas favoritrepublikan, Colin Powell, gästar Jay Leno och The Tonight Show och jag skriver medan jag tittar.

Powell säger att han har regelbunden kontakt med Condoleezza Rice och George W Bush.

Om Irak säger han att det viktigaste för USA är att hjälpa Iraks polis- och militärkraft att utvecklas. Han säger att terroristerna i Irak i hög grad är home grown - vilket kan betecknas som en kontroversiell iakttagelse. Senaste tidens utveckling kan enligt Powell innebära att de mer eller mindre planerade hemtagningarna av amerikanska trupper kan komma att försenas.

Powell försvarar Bushs inställning till att ett företag från Förenade Arabemiraten vunnit budgivningen för att sköta handeln vid sex amerikanska hamnar:

This is the nature of the new world. It’s globalization.

Han hänvisade till samma typ av bråk när japaner bröt in på den amerikanska marknanden under Ronald Reagan. President Reagans kommentar:

Jag är glad att japanerna känner igen ett bra land att investera i när de ser det.

Jag har hamrat ganska ordentligt beträffande irakiers attityder angående kriget. Inte någon gång sedan invasionen har de som varit positiva till USA:s krig varit i minoritet.

Stockholm Spectator (jättebra blogg) redovisar nya siffror:

Thinking about any hardships you might have suffered since the U.S.-Britain invasion, do you personally think that ousting Saddam Hussein was worth it?

Overall = 77%, Kurds = 91%, Shiia = 98%, and Sunni = 13%

Jag vill hurra när jag läser det.

Sofie Wiklund kommenterar sossarnas, kommunisternas och the leprecons förslag för hur arbetsgivare bör regleras.

(Varför börjar Dagens Dala-Demokraten kännas som att stjäla godis från små barn?)

Många hundratusen svenskar utanför samhället. Rödvin i lådor, inget jobb, utbrända eller långtidsarbetslösa.

Det är en valfråga.

Sossarna beroende av leprecons och kommunister.

Det är också en valfråga.

Karaktär och moral. Maktfullkomlighet. Vinna till varje pris och damn the consequences.

Det är den tredje valfrågan. Läs PJ.

Vi har alltså sålt huset i Sverige. Antingen köper vi ett hus här i USA och stannar eller vänder vi åter till ärans och hjältarnas land nån gång under 2006. Vi vet inte, men det lutar åt USA.

Under tiden betraktar vi oss som formellt bundna till Sverige. Bankkonton och sånt finns kvar. Posten eftersänds till svensk adress. Där vill vi också vara skrivna, men det får vi inte för folkbokföringen.

För några veckor sedan fick jag brev om att barnbidragen dragits in retroaktivt från den dag vi lämnade Sverige. Tolvtusen att betala in och fyratusen mindre i månaden att leva för.

Verkar det rimligt? Kanske det. Bor vi inte i Sverige ska vi väl inte njuta välfärdsstatens förmåner. Pengar som vi sedan spenderar i utlandet. Man kan ju tycka att det är lite konstigt med tanke på att vi i formell mening är utomlands, men inte utflyttade.

Sedan får jag veta att vi visst det bor i Sverige - när det gäller skatter. År 2006 kommer att innebära att vi betalar åtminstone en kvarts miljon i skatt till svenska staten, hälften i inkomstskatt, hälften i reavinstskatt. Skatter, ja. Skatternas frukter, nej.

Det är fel. Jag har ringt till olika myndighetspersoner. De svarar:

Det är inte mitt bord.

Tror nog att vi stannar borta från Sverige.

Att det finns människor i Sverige som är nästan trettio år gamla och som saknar minnen av Olof Palme. Tiden går. Tjugo år sedan mordet. När det inträffade hade det gått drygt tjugotvå år sedan John F Kennedy mördades och det kändes som fornhistoria.

Jag träffade Olof Palme i september 1985. Det var valrörelse och vi sprang på varandra i samband med ett av hans framträdanden. Omständigheterna gjorde att vi hamnade på tu man hand i kanske en kvart.

Jag minns att han presenterade sig ordentligt och att vi pratade jazz. Precis som många andra som träffade Palme efter att först ha lärt känna honom via medierna slogs jag av hans mjuka framtoning.

Några månader senare hade jag varit ute och rullat hatt med Pära. Fredagkväll i februari. Radion stod på när vi kom hem till mig strax efter midnatt. P3 spelade klassisk musik. Märkligt.

Deadline för att leverera manuset till min kommande bok - Arkimedes. Matematiker, vapenmakare, stjärnskådare - närmar sig med hastigheten och kraften hos ett godståg. Alltså befinner jag mig i saltgruvan. Vet inte hur det kommer att påverka bloggen och besvarandet av email, men om jag slarvar med det ena eller det andra är detta alltså orsaken.

Manus ska vara Norstedts tillhanda 15 april.

Konsekvens, timing och upprepning - på dessa tre beror all framgångsrik opinionsbildning. Förra veckan höll Alliansen ett konvent som vänstern inte tröttnade på att kalla amerikanisering.

Men det tycks ha varit en stor framgång.

Jag kan inte bedöma hur stor betydelse Svenskans ledarsida har haft för Alliansens framväxt och framgång, men jag tror att den är stor. Jag kan heller inte påminna mig om när senast en enskild pressröst hade ett så stort inflytande på partiernas agerande.

Ovanstående är förstås bara mina personliga intryck, men jag ser fram emot en närmare studie av vad som sagts och hänt bakom kulisserna hos Allianspartierna.

Tyvärr saknas det tradition i Sverige för sådana politiska reportage. Får väl vänta på någons memoarer, antar jag.

Allt - ALLT! - man läser om utredningen av Palmemordet får en att baxna över hur många misstag som begåtts av polis och/eller åklagare. Nu har en ny konspirationsteori tydligen presenterats. En bov påstår att han sett Christer Pettersson mörda Palme. Samtidigt som skotten föll tycks dock boven ha talat i telefon från en plats där han omöjligt hade kunnat se dådet.

Materialet som hade kunnat leda till att bovens berättelse falsifierats har funnit hos polisen: en bandupptagning av telefonsamtalet. Men - oops! - originalbanden har visst förstörts.

Vilken gång i ordningen är det som vi hör något sådant? Det är nästan så att man börjar tro att allt är en giganisk poliskonspiration…

Jag följer historien om Elit-listan med något som bara kan kallas perverst intresse. Nu senast en artikel i Dagens Media som hoppar på Leo Lagercrantz på ett märkligt sätt.

A. Bard påstår flämtande att han varit på tråden med en kulturredaktör som vill att han eller någon annan ska skriva om DN:s artikel om den där listan. Från detta drar Dagens Media den märkliga slutsatsen att A.Bard beställt en artikel och Expressen levererat.

För det första, det tycks mig som om kulturredaktören i fråga har ringt A. Bard och inte tvärtom. För det andra, om nu Leo L. gjort detta - so what? Vad är brottet?

Jag tycker att bedömningen vid Slovakienmatchen var helt riktig.

Statsminister Göran Persson kommenterar Tre Kronors förbundskapten Bengt-Åke Gustafssons “vinna-till-varje-pris”-mentalitet.

I detta döljes djup symbolik.

Lärdomen av denna pinsamma affär är vikten av att inte amerikanisera politiken.

Helle Klein kommenterar “mejlmannens” trakasserier av Fredrik Reinfeldt.

Vi är några stycken som anser att lärdomen snarare är att rösta bort sosseriet.

Elak och rolig kolumn av Cecilia Hagen idag. Satiren är ibland så subtil att man tappar fotfästet. Mycket bra.

Ett företag från Förenade Arabemiraten har fått uppdraget att hantera sex stora hamnar i USA. Bara handeln, inte säkerheten.

Det har blivit ett jäkla hallå på demokrater som vill visa sig hårdföra och republikaner som vill distansera sig från president George W Bush.

Hittills har Bush satt hårda sidan till. Han säger att han kommer att lägga in sin veto mot ett förslag från kongressen som förhindrar företaget att göra jobbet - vilket vore första gången Bush utnyttjar sin vetorätt.

Bush kämpar här den goda kampen. Jag har skrivit om hur vi måste vara kompromisslösa mot extremister och terrorister, men också visa de goda krafterna i den muslimska världen att vi inte bara accepterar dem, utan vill arbeta sida vid sida med dem i kampen mot ondskan.

Att slänga ut ett företag som finns representerat världen över bara för att det är ägt av araber är motsatsen till en sådan attityd. Det är just sådana band väst bör knyta med arabvärlden. Istället drar man alla över en kam. Fördomar, kallas det.

Tyvärr är jag pessimistisk beträffande Bushs uthållighet i den här dispyten.

På sin blogg skriver PJ Anders Linder:

Maktmissbruket måste bli ett tema i denna valrörelse.

Alldeles rätt. Maktmissbruket. Lögnerna. Bristen på respekt. Göran Persson har, alldeles bortsett från den förda politiken, visat att det är dags att byta regeringen.

Sakpolitiken ska drivas, konsekvent och tydligt, men höstens val handlar också om en mans karaktär.

Så tillvida påminner årets val om en amerikansk presidentvalskampanj, som vid omval alltid till viss del är en folkomröstning gällande den sittande presidentens förtroende.

I dag köpte jag biljetter till en Dylankonsert. The Never-Ending Tour stannar till i Santa Rosa den 4 april.

Aftonbladet skriver att Barry Bonds lovat lägga av efter 2006 - vilket sammanfattar ungefär en tiondel av den diskussionen. Själv är jag övertygad om att han spelar också 2007 - om inte skador stoppar honom.

Hur stor är Bonds?

SF Giants har samlats till spring training i Scottsdale. Hela laget är på plats utom Bonds som tar hand om personliga åtaganden (vårdnadstvist). Så vad toppar SF Chronicle med?

En bild på plastkonen som reserverar Bonds parkeringsplats tills han dyker upp…

Blivande presidentkandidaten Newt Gingrich positionerar sig inför 2008 med vid första anblicken kloka ord om Iran.

I senaste numret av Time fick USA:s FN-ambassadör John Bolton - en briljant tjänsteman - frågan om han trodde på en diplomatisk lösning på Irankrisen. Hans svar:

Sure!

Jag är ganska pessimistisk. Om inte iranierna själva tar hand om Mahmoud Ahmadinejad - och USA kan hjälpa det interna motståndet på traven, det är Gingrich poäng - är det svårt att se hur en svår konflikt - inte nödvändigtvis militär - ska kunna undvikas.

Ett antal mail från världens olika hörn har fått mig att tro på sanningshalten i det min counter påstår.

Jag stötte på följande för dem som är inresserade av bloggteori. Ett ambitiöst arbete, men tyvärr går eventuella poänger min näsa förbi.