RolandPM

Ann-Charlotte Martéus i Expressen:

Om samhällsklimatet hade varit en direkt spegling av Thomas Idergards tankevärld - hur många kvinnojourer hade det funnits i Sverige då?
Inte särskilt många.

Stämmer nog, men nu speglar ju tyvärr inte samhällsklimatet Idergards tankevärld i det här avseendet.

(Tro aldrig att den som är mest för kvinnojourer därmed också är mest emot våld mot kvinnor.)

Så här skriver Anna Dahlberg om hotet från Iran:

Krönikören Thomas Friedman uttryckte det väl i New York Times förra veckan: hellre ett Iran med kärnvapen, som kan hållas på mattan med avskräckning, än ett Irak II under ledning av försvarsminister Rumsfeld. Det går helt enkelt inte att lita på det gäng som sitter i Vita huset med omnejd.

Men det går att lita på Mahmoud Ahmadinejad?

Alla är överens om att det är en dålig sak att bomba Iran. Och alla är överens om att det var en dålig sak att anfalla Irak. Krig är alltid en dålig sak. Problemet är att vi ibland inte finner några alternativ.

Friedmans förslag, att ge Iran kärnvapen och sen hålla tummarna, är dumt av många skäl. Det är emellertid en annan artikel. Låt oss istället fråga oss varför invasionen av Irak, ehuru en dålig sak, till sist framstod som det enda alternativet för president George W Bush.

Svaret är att Saddam Hussein mycket medvetna strategi, att söndra väst, fungerade alldeles för väl. Bush insåg att alternativet till invasion var att låta Saddam få som han ville. Det var de i väst som lät sig luras av Saddam som var skyldiga till kriget.

USA kommer bara att anfalla Iran under liknande omständigheter. Om stora delar av väst (Europa, vänstern) återigen vänder retoriken och maktspelet mot USA istället för att stå vid landets sida i den goda kampen mot galningen i Teheran, då kan USA åter finna sig inmålat i samma hörn: anfalla Iran eller se landet beväpnat med kärnvapen.

Anna Dahlberg driver opinion för krig genom sitt naiva resonemang.

Två observationer:

För det första, om Dahlberg inte vill se USA anfalla Iran - och det vill ingen - då bör hon fundera på hur Iran kan avväpnas på annat sätt. Att kompromissa med slutmålet, att hindra iranska kärnvapen, får inte finnas bland alternativen.

För det andra, om Iran utvecklar kärnvapen och skickar missiler in i Israel (och varför inte Europa), vilket land kommer då Anna D. att vända sig till för hjälp? Vilket lands unga män och kvinnor ska då dö för hennes skull?

Bitter erfarenhet har lärt amerikanerna vad svaren på de frågorna är. De har inte råd att fjanta omkring med pacifistisk mumbo-jumbo. Anna D. har råd därför att USA betalar notan.

En attack mot Iran kan, bör och måste undvikas. Men det kräver att omedvetna krigshetsare vaknar.

I know that this is an emotional debate, but one thing that that we must not lose sight of is that we are talking about human beings. Decent human beings that deserve respect.

President George W Bush talade i går inför ett konservativt forum i Irvine i Kalifornien. Ämnet var illegala flyktingar.

Internet har blivit ännu bättre:

1. Kulturrevolution.se “…en plats för en allmän kulturdebatt utanför det vänstermonopol som är dagstidningarnas kulturbilagor, med allt vad det innebär av idédebatt, åsikter om litteratur, film, teater, musik, och med ett inslag av mediakritik.”

2. I veckan lanserade Näringslivets Medieinstitut ett nytt forum för mediekritik och mediedebatt. NMI:s verksamhet syftar till att bidra till en kvalitetshöjning i svenska medier genom kritisk granskning och öppen diskussion.

Webbplatsen består av tre huvudsakliga delar. MediaTracker erbjuder snabba och dagliga kommentarer på artiklar och inslag, Analys&Kritik presenterar mer utvecklade granskningar av medierapporteringen, och Veckokrönikan, slutligen, spanar in trender, tendenser och händelser inom medievärlden.

3. Alltid läsvärde Per Ericson har börjat med ett nyhetsbrev.

En kompis skickade mig en länk för ganska länge sedan, till en blogg där två, tre människor gjorde sig lustiga över mig i en lång kommentarsträng. Sen skrev någon att dom skulle sluta mobba mig, eftersom jag inte kunde försvara mig. Jag skulle tro att dessa personer var bland ett tiotal som faktiskt läste kommentarerna.

Jag kommer att tänka på det där när jag läser Johanna Hildebrandt i dagens Aftonbladet:

Okej, jag ger mig. Det är taskigt att sparka på de kristna.

I dagens värld är den hypersekulariserade liberalism som Hildebrandt företräder ett så litet randfenomen att det med rätta bör betraktas som exotiskt. Men om ens perspektiv är snävt inifrån den egna tillhörigheten, då kan man ändå tro att den egna lilla gruppens livsstil är världsalltets mått.

Hildebrandt bör sluta mobba, punkt, slut. Kristna eller andra. Men ännu bättre vore om hon vidgade sina vyer en smula.

Jag körde till affären och lyssnade som vanligt på Home Plate på XM Radio. Plötsligt hördes en sammetslen, men ändå nasal röst, märkligt bekant:

The finest hour in American broadcasting deems, sceems and themes…

Det var trailern för The Bob Dylan Session, som sänds för första gången 3 maj.

Ett langt reportage i Time Magazine om Opus Dei. Texten ar inte positiv, men manga mil fran Maria Schottenius xenofobiska pahopp. Framfor allt tycker skribenten inte att det ar skumt att vara mycket religios.

Jag kanner nagra Opus Dei-medlemmar. De tycks ganska normala.

Kinas president Hu Jianto kommer inte att foraras en statsmiddag nar han besoker Vita Huset den har veckan, meddelar administrationen.

Det ar en tydlig politisk signal pa diplomatins sprak. Mellan raderna: vi tycker inte om era brott mot demokratin.

USA gor saklart en mangd affarer med Kina. Nagon kanske vill ta ordet hyckleri i sin mun, men jag uppskattar i vilket fall som helst gesten.

President George W Bush kommer till St. Helena pa torsdag. Det ar en liten stad i Napa Valley, en halvtimme fran mitt hem. Han ska stanna over natten. Ta en semesterdag, sager hans folk. Valfortjant. Jag ska inte dit. Far vinka med en liten flagga framfor tv:n.

Uppskattningen har varit i borjan av nasta decennium, mellan 2010 och 2015.

John Negroponte om nar Iran antas ha anvandbara karnvapen. Jag har personligen svart att se Mahmoud Ahmadinejad sitta kvar sa lange. Men det behover ju inte betyda att nasta president ar battre.

Påskdagen hade jag den här kolumnen på Svenskans ledarsida. Jag skriver om Bush, läckan och granskningen av Vita Huset som görs av den särskilde åklagaren. Texten är knappast direkt Bushvänlig, men varje gång jag skriver om presidenten verkar det ramla in en handfull elaka mail. Den här gången önskas jag bland annat stanna i USA tills jag dör, eftersom riktiga svenskar inte vill ha såna som mig i landet - plus lite annat smått och gott.

Det är konstigt vad Bush gör folk arga.

Det kom ett innehållsrikt brev angående min kolumn i Svenskan i söndags:

Jag håller inte med mycket av din artikel :

1. Diskussionen gäller INTE invandring, utan ILLEGAL
invandring, och USAs icke-fungerande granser. För varje
illegal mexikan som smyger över gränsen till USA är det i
praktiken en färre taiwanes som legalt ansökt om visum 1995
som inte får komma till landet. Därtill finns den självklara
principen att länder har egenbestämmande rätt om sina
gränser.

Om tanken är att hjälpa människor som kommer från ”svåra
omständligheter” är det väl knappast medel-rika Mexikaner
(med BNP på 10.000 dollar per capita) man främst bör ta in,
utan Afrikaner, afghaner och Bangladeshier med 1-2000 dollar
per capita. Varför kommer Mexikaner? För att de råker bo
nära USA och utnyttjar oppna granser.

2. Illegal invandring som det ser ut idag bidrar inte alls
till USAs ekonomi. Det är en ren myt. De beräkningar som
gjorts av bla. Borjas i Harvard visar tydligt att det rör
sig om mycket liten ekonomisk effekt eller ännu mer troligt
netto negativt (eftersom en extremt hög andel lever på
bidrag, och eftersom de ar så låg-produktiva). Invandrarna
själva gynnas förstås. Då har han inte tagit i beräkning
sådant som att hispanics idag begår brott 3-400% lika mycket
som amerikaner. Surprice så finns en korrelerat att bryta
mot lagar och smyga in i USA och att senare begå brott.

3. Att dessa invandrare idag till 70%(!) saknar high school
diplomas och ytterst lågkvalificerad gör inte saken bättre.

Detta samtidigt som miljoner kineser, sydostasiater och
andra som inte begår brott och vill integreras inte får
komma till USA.

3. Det är knappast ”marginella” grupper som är oroade av att
miljoner människor inte vill integreras till amerikaner och
att man upp till fjärde generationen inte lär sig språket
eller går till skolan. Det är USAs främsta intellektuella så
som Samuel Huntington, Milton Friedman och David Victor
Hanson. Du som är konservativ och anser dig kunna se
människan och samhället mer komplett än nyliberaler borde
väl inse att kultur och språk är extremt viktiga?

En förutsättning för att ett samhälle ska fungera är
kulturell integration. Alla våg av invandrare som kommit
till USA hitintills har också gjort detta, snabbt anammat
amerikanska ideal och lärt sig språket. Annars skulle landet
givetvis inte fungerat bättre än Sydamerika.

”USA:s unika historia gör att medborgarna är sällsynt
obekymrade av invandrare som bär med sig egna seder.”

FEL! USAs unika historia är att invandrares egna seder mer
eller mindre totalt försvinner och utplånas inom tre
generationer, historisk genom en blandning av egen vilja att
bli amerikaner och genom hårt social press. Det skulle vara
otroligt enkelt att genom kulturellt beteende skilja tyskar,
fransmän, svenskar, polacker, engelsmän, irländare,
italienare, ryssar, deras kulturer skiljer sig ganska
markant i sina lander. Det skulle vara omöjligt att göra det
i USA, i bästa fall kanske italienare äter annorlunda i
filmer. Om ens det. Detta trots att stora grupper kom bara 4-
5 generationer sedan.

Är det då märkligt att folk reagerar när den senaste vågen
av massinvandring SKILJER SIG från USAs historiska mönster?

Social och språklig integration har inte skett med
Hispanics. Delvis för att människor som i din artikel heller
ägnar sig åt naiv mytbildning än att kolla på dagens
historiskt unika situation och gora nagot at saken.

Invandringen i det förflutna har aldrig:

1. Varit illegal

2. Varit av grupper som explicit inte vill integrerar och
som är relativt anti-amerikanska (hitintills har det höga
kostnaden för transport verkat som en selection mekanism,
mest de som gillar USA har akt dit)

3. Varit av ett land som ligger bredvid USA och vars
invånare har historiska terretoriella krav, samt inte vill
bryta sociala eller ens politiska band med hemlandet.

4. Varit i den här omfattningen (inom några år beräknas 25%
av befolkningen vara Hispanics)

5. Varit samtidigt som en välfärdstat, enligt manga ekonomer
omojligt att forena med invandring fran tredje varlden.

6. Varit i ett kulturellt och politiskt klimat där eliten
(som du) uppmuntrar invandrarna att inte integreras och läsa
sig språket.

Det är ER politiskt som håller på att utarma stöder för
invandring. Konservativa amerikaner har inga problem med
LEGAL invandring som FUNGERAR, tex. den som idag sker från
asien samt Europa. När man i stället har massiv illegal
invandring av lågutbildade som pressar ned löner för
amerikaner, dramatiskt höger brottsligheten i drabbade
områden (hispanics är 20 ggr mer sannorlika att vara i gäng
än vita) och som leder till att ghetton uppstår i rask takt
i USA städer är det inte konstigt att folk vänder sig mot
invandring.

Personligen tycker jag att det ar relevant att dessa grupper
totalt vander sig mot USAs nationella ethos som har tagit
dig hit: induviduell frihet och kapitalism. Hispanics ar
mycket vanster, vill ha valfardstat och ar anti-amerikanska
(som syns av demonstrationerna).

Givet att antal invandrare USA kan absorbera är begränsad,
kan du ge mig ett enda anledning att man heller ska premier
de från halvrika länder som brutit mot USA lagar och i
genomsnitt inte vill integreras mot de (igenomsnitt) mycket
mer skötsamma invandrare från fattiga länders om drömmer om
att bli amerikaner?

Läs om du inte har gjort det ”Who Are We” av S. Huntington,
även om du inte blir övertygad om illegal invandring så
kommer du nog att ha stor behållning av boken.

En del av mina påståenden i kolumnen mår bra av att nyanseras. Det är ett villkor man skriver under när utrymmet är begränsat. Men jag menar nog att en hel del i läsarbrevet också skulle må bra av ett vidgat perspektiv - och att en del till och med är felaktigt.

Tyvärr har jag inte tid att gå i ingående svaromål. Låt mig dock säga att mitt intryck av mexikanska immigranter inte alls entydigt säger att de inte vill bli en del av det amerikanska samhället - och jag möter dem i olika sammanhang varje dag. Dessutom, att immigrantena är en ekonomisk börda för USA är en sanning med modifikation. För det första, den lokala variationen är stor i det avseendet. För det andra, även om summan är negativ kan fortfarande branscher vara beroende av och påverkas positivt av de illegala immigranterna.

Vidare, jag tror givetvis att språk är en viktig del av ett samhälles kitt. Min poäng är just att språkförbistringen uppstår genom att man håller de illegala immigranterna utanför samhället.

Att immigranter som söker visa på legal väg hamnar längre bak i kön på grund av att illegala immigranter tar sig in på olaglig väg är ett påstående som inte riktigt håller streck. Det handlar om helt separata kanaler.

Att invandringen till USA i det förflutna varit legal beror mindre på att det är en ny sorts invandrare idag än att lagarna för invandring stramats åt.

Slutligen, majoriteten av illegala immigranter har kommit in i landet alldeles lagligt, med visum, men sedan valt att stanna och jobba utan uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Det är viktig att komma ihåg inte minst för dem som ser ett samband mellan den illa bevakade gränsen mot Mexico och terroristhotet. Säkerhetsfrågan vad beträffar den gränsen handlar om droger.

Politik är bullshit, ingen politiker brinner för er, de brinner för sin egen framtid och karriär, tror ni nåt annat är ni mer än lovligt naiva.

Linda Skugge skriver på Sidan 4 i dagens Expressen under rubriken

Nu slutar jag kalla mig feminist

. Osviklig kvinnlig intuition.

Här är länken till gårdagens kolumn i Svenskan

Det kommer till min kännedom att en länsstyrelse måste ha folk anställda för att finnas. Det verkar ju rimligt. I Stockholm finns det stadgat vilka minimikrav som måste mötas. Tre personer krävs sålunda för att länsstyrelsen i Stockholm ska finnas:

Landshövdingen, länsöverdirektören och en jämställdhetsansvarig.

Detta är inget skämt.

En förhoppningsfull (?) läsare hör av sig:

Vårbudgeten i all ära, men Feministiskt Initiativ står ändå för dagens politiska kioskvältare. Nr. 3 på riksdagslistan tillika FI-proselyten, Maria Carlshamre, citerar partiets politiska krav i sin krönika i Expressen:

“Feministiskt initiativ är inte kritiskt till att kvinnor ses som sexobjekt. Vi kräver däremot rätten att också få vara sexsubjekt.”

Detta politiska krav stämmer till eftertänksamhet. I den tradition Feministisk Initiativ verkar är politiska rättigheter som regel positiva rättigheter. Till skillnad från den klassiska liberala traditionen där rättigheter är negativa.m Om jag utifrån detta tolkar deras politiska krav rätt, så är de alltså inte sura för att kvinnor ses som sexobjekt, men att de däremot kräver att själva få göka!

Vilket lagrum skall detta krav ges av vår lagstiftande församling? Kan det liksom den amerikanska juryplikten införas en ny form av värnplikt bland män i viril ålder att ställa upp för dessa kvinnliga sexsobjekt? Lagrådet får något att bita i. Vi andra får oroligt kika i postlådan efter kallelser från Pliktverket.

Om inget oförutsett inträffar kan jag rekommendera några kronor på Svenskan på söndag. Jag skriver en liten betraktelse om riskerna med alltför restriktiv immigrationspolitik.

Bob Dylan har blivit artist. Ansvaret mot publiken och synen pa sig sjalv som sang-och dansman – entertainer – har alltid funnits dar, ocksa under de mest arroganta perioderna. Han har sett sig sjalv som en i raden av singer- songwriters med uppdrag att forvalta och formedla en amerikansk tradition. Nu har han tagit steget fullt ut.

Konserten i Santa Rosa, som jag nyss kommit hem fran, var dekorerad som for en minstrel boy som slagit igenom. Dylan och hans band var kladda som husbandet pa Proud Mary. Innan konserten formedlade en allvarlig rost foljande budskap:

Ladies and gentlemen! Pa 1960-talet var han folksangaren som gav rost at en hel generation. Pa 1970-talet fann han Kristus. Pa 1980-talet tog hans karriar en ny vandning med album som Infidels och Oh Mercy innan han pa 1990-talet tog sig an den amerikanska folkmusikskatten. Oscarsbelonad med Times Have Changed, let me introduce, CBS Recording Artist: Mister Boooob Dylan!

Det fattades bara Also Sprach Zahratustra sa hade det varit Elvis i Honolulu. Mycket suggestivt. Mycket bra.

Jag lovade att skriva en sanglista, men det blev inte av. Han inledde dock med Maggie’s Farm, fortsatte med Queen Jane och sedan i icke ratt ordning: Summer days, Don’t Think Twice, Highway 61, Tears of Rage, Honest With Me, Boots of Spanish Leather, High Water, It’s Alright Ma (dar publiken saklart jublade vid frasen “even the president of the United States, etc), Make You Feel My Love, ‘Til I Fell In Love With You och nagra till som jag inte minns nu (kanns dock som om jag glomt nagot viktigt). Extranummer: Like A Rolling Stone (dar han sjong som Dylan i refrangen: How does it feeeeeeel…) och All Along the Watchtower.

Av de 8-10 ganger jag sett His Bobness var detta bland de tre, fyra basta konserterna. Arrangemangen paminde ofta om originalen eller turnen som dokumenterades pa Before The Flood. Han spelade lysande munspel, melodiost och rytmiskt. Sangen var battre an vad jag hort pa femton ar i konsertsammanhang. Under hela konserten holl han sig bakom elpianot och levererade tre, fyra solon. Det later som nar han spelar gitarr, melodin hamras fram med ackord eller pekfingrarna. Hojdpunkterna var Don’t Think Twice, High Water, Tears of Rage och Boots of Spanish Leather, men Make You Feel My Love och Like A Rolling Stone var ocksa nara toppen. Inget var daligt.

Jag aterkommer i Kristianstadsbladet med en narmare redogorelse for den speciella kulturupplevelse det ar att se Dylan i narheten av San Francisco.

(Som vanligt var jag den enda akta Dylanfantasten narvarande.)

Min intuition om Ronald Reagans Jelly Belly-vanor far stod av en insatt lasare:

Om du inte redan visste det så finns det en artikel i ETC (80-talet) som tar upp Ronnies passion för Jelly beans. Föga förvånande görs en rolig allegori mellan RR:s sätt att singla ut och äta de röda bönorna och Mcarthyism. Om jag kommer ihåg artikelinnehållet rätt så spanade RR som en hök ned i godisskålen för att sedan greppa de röda och tugga sönder dem med illa dold förtjusning.

Uppmaerksamma laesare har noterat att min blogg alltmer traenger in i djupa och svaara aemnen. Turen har nu kommit till geleboenor.

Vid sidan om svenskt saltlakrits med mycket salmiak aer Jelly Bellies vaerldens baesta godis. Boenorna kommer i drygt femtio smaker, daeribland jordgubbsdaquiri, margharita och jalapeno. Det finns inget mesigt i smaksaettningen. Man foersoeker i allra goerligaste maan efterlikna den smak som boenan faatt namnet efter. Inget onoedigt socker. Jalapenoboenor braenner som riktiga chilifrukter.

Som bekant var geleboenor av maerket Jelly Belly ocksaa Ronald Reagans favoritsnask. Det var av det skaelet man boerjade goera blaabaer. Dessfoerinnan fanns det inga blaaa (tre a:n!) boenor och Reagan kunde alltsaa inte saetta ut skaalar med roeda, vita och blaaa boenor till sina gaester.

Vid ett tillfaelle sa Reagan att man kunde dra viktiga slutsatser av huruvida en person grabbade en naeve blandade boenor och aat dem alla paa en gaang, eller om han sorterade ut de individuella smakerna och njoet dem i tur och ordning. Han utvecklade aldrig just vilka slutsatser man kunde dra. Naer jag laeste det daer forersta gaangen taenkte jag att det maaste ju vara en pedantisk kontrollfreak som sitter och sorterar ut sitt godis. Men nu vet jag baettre. Smakerna aer saa unika att det aer direkt sluskigt att aeta dem i godtyckliga blandningar. Jelly Belly rekommenderar vissa saerskilda blandningar, och det aer ju sin sak, men att bara glufsa i sig aer som att koera murkelsaasen och steken i mixern och aeta med sked.