RolandPM

Det finns inga enkla svar på de frågor som reses av massmord likt det på Virginia Tech. Exempelvis är “striktare vapenlagar” inte en självklar motåtgärd.

Jag skriver en vilsen kolumn om saken i dagens Kristianstadsbladet.

I den utmärkta tidskriften Signum hittar jag den här recensionen av min bok Arkimedes (nu också i pocket).

Kan man skriva en biografi över en man som
levde för över 2 000 år sedan och som man
knappast vet någonting alls om? Roland
Poirier Martinsson har med sin senaste bok,
Arkimedes. Matematiker, vapenmakare,
stjärnskådare, besvarat den frågan jakande.
Den första biografin över Arkimedes skrevs
visserligen strax efter dennes död – men den
försvann ganska snart, och med den nästan
all kunskap om en av antikens viktigaste vetenskapsmän

Detta är den andra biografin
om Arkimedes. Ämnet för boken kan, med
andra ord, upplevas som högst angeläget då
den fyller en vitt gapande lucka i bokfloran.

Författaren kastar in läsaren redan från
början i de dramatiska, världspolitiska skeenden
som utspelade sig strax före Arkimedes
tragiska död. Genom detta grepp ges boken
ett högt utgångstempo som gör den lätt att
komma in i – och svår att slita sig från. Efter
denna dramatiska öppning följer en kronologisk
genomgång av Arkimedes liv som börjar
med ett långt stycke om Arkimedes mor.
Om det är skickligt att få ihop en bok om
Arkimedes, utifrån det existerande källmaterialet,
är det ingenting annat än en bragd att
skriva flera kapitel om dennes mor som vi
inte känner till någonting om.

I delen om Arkimedes mor uppvisar författaren,
som i ett preludium, den metod
han även skall använda för att få fram Arkimedes
eget liv ur historiens mörker. Det
handlar om att utvinna och utläsa de små
sammanhangen ur de stora. Det handlar
också om att väl och till fullo utnyttja insikten
om att en viss persons liv vid en viss tid
och plats i stora delar liknar
den andres. Boken
består, kort sagt, i sina
biografiska delar i mångt
och mycket av redogörelser
för den tidens liv och
politik, världshändelser
och tänkesätt. Så målar
författaren upp med breda
penseldrag Arkimedes
och hans omgivning. Det
som han måste lägga till
är de finare detaljerna för
att få målningen levande
– och det är detta som han
gör så bra.

Ibland kan det
verka som att författaren
gör uppmålningen på väl
spekulativa grunder, men
han blottar sig ändå inte för kritik på denna
punkt eftersom han tydligt gör reda för sina
antaganden och markerar när spekulationen
tar överhand. Än mer – i boken behandlas
även på ett mer allmänt plan frågan om vad
man kan utläsa om en person ur olika typer
av källmaterial, och en av de potentiella svagheterna
med boken blir därmed snarare en
av dess styrkor.

Det biografiska materialet hittar man
framför allt i bokens början. Därefter, mot
bokens mitt, övergår författaren alltmer till
att behandla de teorier och tekniska framsteg
som var resultatet av Arkimedes verksamma
liv. Det handlar om såväl tekniska lösningar
kring praktiska ting som eleganta matematiska
teorier om abstrakta problem, som presenteras
i denna andra halva av boken. Så
visar exempelvis författaren på det intima
samband som finns mellan Arkimedes matematiska
resonerande kring stora tal (någonting
grekerna generellt kände en stor skräck
inför), hans arbeten om jämviktspunkten
hos en plan yta och de insikter han vann om
hävstångseffekten.

Dessa, till största delen
teoretiska, landvinningar kunde Arkimedes
sedan använda för att konstruera en effektiv
försvarsmaskin, som lyfte upp ett anfallande
skepp i en väldig gripklo och sedan släppte
det, något som orsakade
stor förstörelse och skräck
hos en anfallande armada.
Om någon brist skall
framhållas i boken är det
att det biografiska berättarprojektet
på något vis
absorberas av beskrivningen
av Arkimedes teoretiska
och tekniska landvinningar.
Det biografiska
rinner helt enkelt ut i
sanden. När det biografiska
materialet vid bokens
mitt redan hunnit
fram till tänkarens död
förloras en röd tråd i boken,
något som gör att
dess andra del upplevs i
någon mening fattigare.

En av bokens största förtjänster är, å andra
sidan, den belysning den ger av det nära
sambandet mellan teori och praktik i Arkimedes
gärning. På detta sätt är också ämnet
för boken idealiskt för just denne författares
syn på hur teori och praktik hänger ihop och
främjar varandra, en genomgående tes även
i hans tidigare böcker. Ända från doktorsavhandlingen,
där rättfärdigandet av tro hävdas
vara mer komplext än vad man vanligtvis
vill göra det till i filosofiska teorier; via
Russells kalkon, med sitt påvisande av de tekniska
landvinningarnas beroende av vissa antaganden
om världen och, ytterst, Gud; till
den förra året utgivna Sånt är livet, där konkreta
inställningar till livet och döden visas
hänga ihop med olika mer eller mindre abstrakta
teorier om tiden och evigheten – i alla
dessa böcker finner man, liksom i den nya
boken om Arkimedes, ett ständigt återkom-
mande tema om de nära och komplexa sambanden
mellan teori och praktik.

Dock tycker
jag mig även kunna uppfatta en glidning
från dessa tidigare böcker. Denna består i en
dragning bort från en stark betoning av idéhistoria
som den centrala disciplinen för att
förstå världshistoriens utveckling, mot en
ökad betoning av världspolitikens och historiska
händelsers inflytande på människors
konkreta liv. Det sätt på vilket dessa ämnen
behandlas ger dock sammantaget snarare
känslan av att ett perspektiv har stärkts, än
att ett annat har gått förlorat.

Tagen i sin helhet bjuder boken på såväl
en härlig läsupplevelse som en fördjupande
och heltäckande bild av en av antikens största
tänkare och, om man får tro författaren,
världens första ingenjör. Det är en bok i vilken
författarens lätta hand förenas med den
kritiske betraktarens skarpa öga, och som på
ett mästerligt sätt skänker både läsnöje och
kunskapsfördjupning. Behöver jag också
skriva att den starkt rekommenderas?

Erik Åkerlund

Trettiosex minuter in på Studio Etts (tisdagen 10 april) andra del diskuterar jag varför vänsterns politisering av Dylan känns som en personlig förolämpning.

Några ord om Bob Dylan i Svenskan. Senaste plattan, Modern Times, innehåller några ord om proletariat och löner som fått vänstern att gå igång, i Sverige som i USA, om hur sant Dylan beskriver det politiska läget.

Jag klagar över denna politisering av det personliga.