RolandPM

Man ska inte överdriva läsarreaktioner. En kolumn i en tidning, några kommentarer i ett radioprogram — sådant läses eller höres ofta av hundratusentals människor. Vad är väl då femton email och en handfull bloggkommentarer? Svar: allt annat än ett representativt urval.

Samtidigt är det oundvikligt att dessa kommentarer gör ett psykologiskt intryck på skribent och publicist. Såtillvida är nog den läsare som slänger i väg ett email världens mest effektiva opinionsbildare räknat i bang for the bucks.

Med det sagt, och alltså i medvetenhet om det lilla urvalet, måste jag säga att de reaktioner jag fått på min kolumn i går i Svenskan om grupptryck och trender, illustrerade av klimatdebatten, givit sällsynt varma och tacksamma kommentarer. Det finns åtminstone några dussin Svenskanläsare som verkligen känner sig kvävda av debatten om växthuseffekten. Finns det representativitet dold bakom läsarreaktionerna då svänger verkligen pendeln snart, åtminstone i opinionen. Men så enkelt är det såklart inte.

Därmed väcks tanken. Tänk om det finns socialpsykologiska likheter mellan hur börsen värderas och graden av politiskt stöd för teorin om den antropogena växthuseffekten? Då är Bushs omvändelse troligen det yttersta beviset på att trenden nu brett ut sig maximalt, vilket betyder att det inte är långt kvar till ett skifte.

Aldrig har det varit svårare för forskare med avvikande uppfattning att höras. Alltså är deras stund snart inne – och då är det säljläge på Pär Holmgren.